Brandskattningen av Visby 1361

Det som har gått till den tillrättalagda historien är något som kallas brandskattningen av Visby, men den ägde aldrig rum. Några dagar efter Gotlands blodbad träffade Atterdag en överenskommelse med borgarna om att livet i Visby skulle fortsätta precis som förut.

Nils Ferlin har till och med diktat om brandskattningen:

Vid Visby murar
Några rader till åminnelse av den gotländska bondehär som tillintetgjordes av Valdemar Atterdag 27 juli 1361.

Gubbar - förtäljer skeletten,
Sönderbrutna och skraltiga.
Som militärer följaktligen
Skrattretande undermåliga.

Uruselt beväpnade även,
Inte en chans på hundra.
Och vad stridde de för? - Den frågan
må dagens cesarer begrunda.

Dikten återfinns i samlingen Kejsarens papegoja från 1951.



Sagan är ju den att Valdemar Atterdag intog Gotland och brandskattade Visby, varvid han lät ställa upp tre tunnor på torget att fyllas med dyrbarheter av borgarna inom tre solmärken. Det har inte inträffat.



Alla källor är samstämmiga och säger att borgarna hade stängt portarna och stod på muren och såg på medan Republiken blev slaktad av Valdemar Atterdags yrkesarmé. Och alla källor säger också att Atterdag kom tillsammans med några tyska furstar och vad de gjorde var att erövra Gotland, vilket var målet, inte att brandskatta Visby.

Sägnerna om ölfaten och jungfrun som förrådde Visby är bara försök att rättfärdiga vanvett.

Vi vet att Visby hade blivit förvarnade av den svenske kungen och vi vet att det hela avgjordes genom tre slag. Det första slaget stod vid danskarnas landningsplats, och kanske var det Burgsviks sätting som gick till spillo (Gotlands krigsorganisation bestod av sättingar vilket är samma sak som sjättedelar).

Atterdag mördade med lätthet den styrka som gjorde motstånd vid landningsplatsen. Därefter marscherade danskarna raka spåret till Ajmunds bro, där de södra sättingarna skulle samlas. Såvitt går att förstå av de utgrävningar som pågått de senaste åren släppte de inte en jävel över bron, men med en kringgående rörelse slogs den södra armén i alla fall.

Det var de norra sättingarna av gutarnas armé som blev mördade utanför ringmuren den 27 juli 1361.

- Varför stod gutarna kvar?

De måste ha vetat att södra Gotlands armé hade förlorat, de måste ha sett att portarna var stängda i ringmuren och de måste ha sett att danskarnas armé var modernt utrustad och bestående av krigsvana soldater, dvs riktiga riddare med ära och allt, jätteduktiga på att mörda vanligt folk, hjältar.

På många ställen står att läsa att gutarnas norra armé bestod av gamla och unga pojkar och därtill var de dåligt rustade. Jämfört med yrkesmördare så är detta förstås sant, men de hade slagit svenskarna 1313.

Och varför öppnade borgarna inte portarna? Danskarna hade inga kanoner, se hur det gick för Gustav Vasa 1524 när Norby hade murar till försvar trots kanoner.

Någonting i Valdemar Atterdags krigståg 1361 för att inta Gotland är så sjukt att vi aldrig kommer att få reda på vad. Mer om Massgravarna på solens berg.

- Stod förresten gutarna kvar av samma anledning som Sam talar om när han ger Frodo mod att fortsätta vandringen mot Mordor genom att berätta om de stora sagorna, de som betyder nåt, dvs att dom i sagorna när som helst kunde ha hoppat av men inte gjorde det. Kanske frihet var mera värt än handelsmonopol i Visby och kanske var frihet mera värt för gutarna än en hop satans mördare. Se också 1362.

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson