I begynnelsen

I begynnelsen svävade Guds ande över vattnet men därefter tar Gutasagan i princip över och fortsätter:

"Gutland hitti fyrsti maþr þan sum þieluar hit. þa war gutland so eluist at þet daghum sanc Oc natum war uppj. En þann maþr quam fyrsti eldi a land Oc siþan sanc þet aldri."

Som en sentida hälsning till Johannes Magnus skall sägas att det står förstås inte ett knäpp om Tjelvar i Bibeln. Stycket ovanför betyder översatt:

Gutland hittade först mannen, den som Tjelvar hette. Då var Gutland så förtrollat att det sjönk dagtid och nattetid var uppe. Med den mannen kom första elden i land, och sedan sjönk det aldrig.

Så lyder den storstilade inledningen på Gutasagan, ett bihang till Gutalagen som nedtecknades i början av 1200-talet, och denna inledning brukar ibland kallas för ett gutniskt landnam efter isländsk förebild. Men man kan dock ifrågasätta lämpligheten av att använda det isländska uttrycket på den gutniska historien eftersom den isländska historien "startar" sitt landnam vid pass 10.000 år senare och dessutom är den isländska historien och sagorna så inflätade i allehanda historieskrivning att det såväl räcker som blir över.

Gotlands historia börjar alltså inte i anonymitet och suddiga dimmor i fjärran. Karln som upptäckte Gotland hette Tjelvar, och det var hans avkomlingar som befolkade ön. Men kanske skall vi också nämna att då Linné år 1741 på sin Gotländska resa såg han på vägen mellan Boge och Gothem på östra delen av ön följande:

"Tjällvars holme och Tjällvars vik låg jämte vår väg; denna holme var en stor, något upphöjd, fästad vid landet, dock kunde man se att han fordom varit en ö. Denna Tjällvars holme skall hava sitt namn av en Thielward, som före Christi födelse här landstigit och Gotland sig bemäktigat, om eljest de minnesgoda Historici tala sant."

I Boge socken finns det en vacker och beskådansvärd skeppssättning som kallas Tjelvars grav. Det är nog inte den ursprunglige Tjelvar som vilar där, men det kan gott vara ovannämnde som landsteg på Thielwards holme.

/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse