Vitvär, namnet = Widfärswik

Fiskeläget som i dag kallas Vitvär har ett namn som ortnamnsforskare funderat över. Vitvär - vad kan det tänkas betyda?

Jag fick ett tips av Magnus Enderborg, som hade läst skriften "Vitvär, inte bara ett fiskeläge" av Bengt Fahlström, utgiven av books-on-demand 2005. I boken sägs att på en karta från 1762 står namnet "Widfärswik", vilket översätts med Videfarsvik - vilket känns som en försvenskning eftersom en gute nog skulle ha nöjt sig med: Vidfarsvik. Och då känns ju alltsammans rätt. Vitvär betyder helt enkelt "Vidfar", dvs ett ställe varifrån man for vida - kartan utpekar dock en plats alldeles norr om fiskeläget Vitvär men man kan nog utan vidare anta att Vitvär har fått sitt namn därifrån (vägen till Ardre går från Vitvär).



Dagens hamn vid Vitvär ser onekligen inte så vidfarande ut, men om man känner till att några kilometer rakt upp i skogen ligger Kaupungs slott, en forntida borg vars namn rätt och slätt betyder Köperi slott, eller kanske Handelsslott känns naturligare. Bilden ovan visar den lilla viken alldeles bredvid dagens hamn vid Vitvär, kanske är det den egentliga Vidfarsvik.

Det är antagligt att Ardrebönderna använt Kaupungs slott som upplagsplats för de varor man producerade och som skulle exporteras: trä, skinn, tjära, livsmedel, hantverk och annat sånt.

Handelsplatsen Vitvär

Sedan fornt och gammalt var överenskommet på Gotland att någon slags strandrätt inte skulle utnyttjas, dvs antingen tullverksamt eller möjligen en sorts ekonomisk rättighet mot strandade fartyg. Detta återges i den sentida Visby stadslag genom att gutarna sägs ha svurit en frid, nämligen: "...att var och en skulle hela landet omkring ha stranden, åtta famnar inpå landet, vore där åker eller äng, på det var och en sitt gods dess bättre måtte berga, och komme någon att under samma land ligga för ankar".

Gotland var alltså ett land för frihandel åtminstone 1.000 år före påhittet EU, varför vi också i vår historia börjar med att säga att Gotlands historia är frihandelns historia. Det kan alltså gott ha varit så att Vitvär inte endast var utskeppningshamn för handelsmännen från Ardre utan också ett hamn som besöktes av tyskar och andra som ville sälja sina produkter och handla med Gotlands varor.

Visste du förresten att ända fram till mitten av 1800-talet så var handeln på Tyskland större än med handeln på Sverige. En vara som var eftertraktad var den tjära av extremt hög kvalitet som producerades på Gotland - inte bara beroende på utomordentlig råvara, som vi kallar faitvid (fetved), utan också genom överlägsen teknik.

Alldeles i närheten av Kaupungs slott har Ardre hembygdsförening återställt en vacker sojde, som alltså används för att bränna tjära. Själva platsen finns uttagen som just en plats för en sojde redan i slutet av 1800-talet, sa Lars Olsson, ordförande i Hembygdsförening, vid ett telefonsamtal den 23/2-2008. Men hur länge ardrebönderna bränt tjära på just den platsen är det ingen som vet, och det skulle inte förvåna om man hittade flera sojdar i trakterna om man promenerade i skogen en stund.



Bilden visar vägen som leder raka spåret ett par km till Kaupungs slott tvärs igenom fiskeläget.

När du besöker Vitvär så tänk dig inte endast ett pittoresk fiskeläge där bönder i århundraden fiskat strömming utan en internationell handelsplats, där boende i Ardre bedrivit handel i minst ett årtusende. Vi skall också tillägga att i Ljugarn några kilometer söderut ligger ytterligare en fornborg, Burgen, som förmodligen fyllt samma funktion som Kaupungs slott.

Vi tackar

Slutligen vill vi tacka Magnus Enderborg för uppslag och information till denna sida och Lars Olsson för information om sojden och ett trevligt samtal: Tackar!

/text och foto Bernt Enderborg