Runstenen i Atlingbo kyrka

Inuti långhuset i Atlingbo medeltida kyrka står en sönderbankad runsten uppställd mot norrväggen. Vi visar i och för sig stenen på sidan om kyrkan men den är värd sin egen berättelse, ty den talar kanske om mer än vad man tror.

På vetenskapsspråk heter stenen G 200, dateras till mellan vikingatid och 1100, och av de runor som finns kvar - "uni : auk : haknuiþr : arfaR : rakna : þaiR ... ...(h)in : aail : ui : ku-... ...(R)muþ : hialbi : soul : sunta:lausi : kris-... ...t : auþualtr risti r--" - menar sig folk kunna framläsa något om att:

Une, eller Unni, arvingar till Ragnar, de - ett hopp i tolkningen - Geirmod(?) : hjälp själen : syndlösa Kristus... : Audvald ristade.

Vem som helst kan se att det måste ha varit en praktsten, rikligt utstyrd med ormalur när den restes. Den togs fram vid en kyrkorestaurering 1923.


Absiden i Atlingbo kyrka

I Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt Inventarium, Band III, Hejde Setting, 1942, säger Johnny Roosval och Erik Bohrn att runstenen: "har sockelprofilering längs ena lång- och kortsidan, den andra långsidan tillhuggen efter absidens inre rundning". De säger såvitt går att förstå att stenen först har anpassats till att ingå i kyrkans sockel men sedan stympats ytterligare för att läggas som överstycke till väggskåpet i absiden, där den upptäcktes av Efraim Lundmark 1914.

Lite spännande saker

Den första kyrkan i Atlingbo byggdes enligt Strelow 1039 (1049 i det Konsthistoria inventariet), se Kyrkornas ålder, och Roosval och Bohrn säger:

"Då denna runsten funnits i kyrkan eller på kyrkogården sedan 1000-t., och då den är så sällsynt rikt utsirad, förefaller det tänkbart att den hedrar minnet av en i högt anseende stående person, kanske kyrkans urspr. byggherre."

Intressant, och runstenen passar bra till kyrkans ålder. Tredje Moseboken säger, se Guiden till bildstenar, att folk inte fick ha några bildstenar och annat sånt, och därför tog man kanske ner den präktiga runstenen och använde som byggmaterial. Vanligen sägs att stenkyrkorna inte började byggas förrän på 1100-talet, men det kan gott ifrågasättas, se om Kalkstensbrytning i Garde.

Ännu lite till

Nuförtin finns lärt folk som hävdar att det var stormän som byggde de första kyrkorna och använder bl a att socknarnas namn som bevis. Detta tror undertecknad inte alls på, möjligen att de först kristna byggde sig ett gårdskors, se Guiden för ringkors, men visst kan det ha varit så i något fall, som i Kulstäde, Gaitkörku, Ormicas bynahus på S:t Olofsholm och Visby, men sen förefaller stödet skäligen klent (det är tänkt att du skall märka att ingen av dessa tidigaste kyrkor har sockennamn, dvs ett namn som påstås ha kommit från en storgård även om en gård vid namn Atlings faktiskt finns i Atlingbo).

Gutasagan säger att efter det inledande bråket om religion, t ex att Kulstäde kyrka brändes, att när gutarna hade antagit kristendomen som statsreligion så började man bygga kyrkor runt om på Gotland; detta hände på vikingatiden enligt Gutasagan. Den första i medeltredingen var just jämt Atlingbo kyrka, så vi antar att den byggdes tidigt, och därtill var den en Asylkyrka, se om mandråp, varför det förefaller mig osannolikt att den byggdes av någon storman. Därtill säger Gutalagen från början av 1200-talet att: "Det är nu därnäst, att envar där skall hava gudstjänst och lämna tionde, som han har gjort kyrka och hans gård från början var tillagd."

- Märkligt att gutarna under 800 år inte protesterat mot denna historiebeskrivning i Gutalagen när en nutida professor i Stockholm tror sig ha uppdagat vem som byggde kyrkorna, dvs stormän och enskilda gårdar.

Environgstankar

I förbigående kan du också dra dig till minnes att Botair som byggde den första kyrkan på Gotland gjorde det i socknen Vall, grannsocken till Atlingbo, och att han själv var från socknen Akebäck, som ligger alldeles norr om Vall. Det har alltså hänt saker i environgerna, kyrkan i Kulstäde brändes ner efter en dom från Gutnaltinget (så gott det går att förstå; Gutnaltinget = Gotlands Allting) och det är knappt fem kilometer från Kulstäde till Atlingbo kyrka, och det är strax över 5 km från Atlingbo kyrka till dito i socknen Vall.

Vi skall också påminna om Lidfrid i Klinte som på sin gravsten på 1300-talet ber om hjälp från Skärseldens plågor ty på runstenen ovan ber någon den syndfrie Kristus hjälpa den dödes själ. Det är konstigt, för det verkar som att det där med skärseld inte spred sig ordentligt förrän på 1100-talet. Hm...

/text och foto Bernt Enderborg