Angantyrs rojr

Angantyrs rojr i Grötlingbo är inte längre gigantiskt, som Uggarde, Dikkare eller Digarojr, men det har ett välbekant namn. Det har dock varit väldigt stort. Linné var förbi 1741 och han skrev bl a att:

"Angantyrshög (som somlige mena, eller ock någon annors, skal göra mig lika); en hög war här där udden begyntes mitt för Garnshamn, han var ihopkastad av kullerstenar så stora, som en karl lyfta kunde, mycket hög och brant, warandes i omkretzen wid pass 113 steg eller alnar; en stenring war lagd rundt omkring denna hög, wid pass 1½ famn från sielfwa högen".

Men det förefaller som att man någon gång under 1800-talet har behövt all sten som högen en gång bestod av till andra ändamål - högen var omkring 50-60 meter, en halv fotbollsplan, 113 alnar, en försvarlig omkrets. Sune Jönsson som nämner detta i Gotländskt Arkiv 1979, s 7 ff., säger att man förmodligen gjort de flesta stentunar som ligger i närheten av material från högen.



Många hänför högens namn helt till sagan eftersom det också återfinns i det engelska eposet om Beowulf, och därmed så hör det ofelbart till sagans värld. Gotlands är emellertid sagornas ö. En av de välbeställda tetrabröderna är nämligen intresserad av historia - det är väl han som till stora delar har bekostat utgrävningen av det som påstås vara Birka - och han har gjort om Beowulfs seglats. Eposet om Beowulf säger att efter en seglats på öppet vatten i två dar kommer han fram till danernas land, och Rausing säger att detta stämmer om man seglar från Gotland till Lejre i Danmark.

Angantyr var emellertid namnet på en svensk kung. Händelsevis så finns i eposet om Beowulf beskrivningar av krigen mellan skilfingarna (antagligen svear) och männen från havet (gutar). Angantyr besegrades och togs av daga varefter gutarna hjälpte Adils till tronen, som sägs vila i en av Uppsala högar.

Det är också roligt att Linné kallar hamnen i närheten för Garnshamn ty om jag minns rätt så deltog en sköldmö från Gotland i Bråvalla slag - som torde vara alla svenska sagoläsare bekant - vid namn Vebjörg eller nåt åt det hållet. Hon avseglade från hamnen Garn, men om det är denna hamn som avses är väl inte klart - i medeltidsurkunder förekommer ett ställe vid namn Garn och då avses nog det nutida Västergarn (se bl a den spännande Västergarnsvallen).



Den nyktra informationsskylten vid röset säger att det nuförtin är 30 meter i diameter och sju meter högt. Vid en grävning 1826 hittades i dess inre en låg kallmurad konstruktion av kalksten och en kista som täcktes av en stor kalkhäll. Det var en pastorsadjunkt Ekdahl som försökte stilla sin nyfikenhet och "kastade" sig in i rösets centrum. Han hittade ett litet bronssvärd tillsammans med brända ben av människa. Förutom svärdet, säger Mårten Stenberger i Gotlands Arkiv 1941: finns från "utgrävningen" kvar en liten benbit, om vilken antecknats: "Detta är den i historien rygtbare Agantyrs ben, jemte en hel mängd sådane - utur Agantyrs hög vid Garnhamn i Grötlingbo 1826 i augusti uppgrafne..".

Omgivningarna är vackra, många stentunar, ett varpkast framåt vägen står en byggnad med agtak och ännu ett stycke ut mot Grötlingboudd ligger Nybro bad i Gansvikens varma vatten. När man är i Grötlingbo skall man förresten stanna till vid kyrkan och beskåda de reliefer som löper längs södra långsidan, ty ingen vet riktigt säkert vad attan bilderna egentligen handlar om, se t ex Några Arnar.

/text och foto Bernt Enderborg