Vikingarnas Västergarn

Sen tidigare vet man att ett skeppsvarv och handelsplats som leder sina anor ända till Vendeltiden (se Kolonisationstid) ligger på östra sidan av Paviken, där Idån via sitt naturliga lopp och grävda kanaler kommer rinnande ner från Sanda och Sudertingsån. Sudertingsån delar sig strax vid Aimunns bro i Mästerby, se Trollkärringens tillhåll, och den ena armen blir småningom Idån medan den andra mynnar i Klintehamn (man ser åmynningen på det tredje och fjärde kortet).

Bilden ovan visar den norra sidan av Västergarnsvallen. Gården i bakgrunden, där vallen slutar, heter Ammor och ligger alldeles bredvid väg 140 mitt i Västergarn; gårdens namn har nog inte något med åns mynning att göra då den är inflyttad uppifrån Sanda.

Västergarnsvallen är minst vikingatida och inte medeltida som tidigare antagits utifrån de arkeologiska undersökningar som skett strax bredvid kyrkan. Emellertid är Västergarnsvallen inte den enda muren av ålder i Västergarn - det är häftigare än så.



Bilden visar Bibosvik alldeles norr om Kronholmen, som alltså är vad du ser i bakgrunden. Den lilla viken ligger ungefär 600 meter rakt väster om insjön Paviken; det finns ett litet fiskeläge på norra udden som heter Bibos. I dag är Kronholmen, som hyser en av Sveriges bästa golfbanor, sammanvuxen med land men tidigare var den en regelrätt holme utan landkänning och kallades Västergarn innerholme, till skillnad från utholmen. Poängen med bilden är att på Bibosvikens södra sida började det sund som skiljde land och holme, en gång i världen en utomordentlig inseglingsränna norrifrån till Västergarn.



Strax efter Bibosvik går vägen ner till Kronholmen. På bilden ovan står jag i infarten och fotograferar Paviken på andra sidan vägen, några hundra meter. Det är en bit uppe till vänster bakom Paviken som Idån kommer ner från Sanda och Sudertingsån, se Vattenvägar på Gotland, och det är alltså ungefär där som man funnit det vendeltida varvet och handelsplatsen. Också på denna bit land mellan Kronholmen och Paviken säger Dan Carlsson i nedannämnda bok, sid 40, har man gjort "omfattande spår av bebyggelse i form av härdar, stolphål, gropar med bränd sten etc", och arkeolog Per Lundström som undersökte området då vägen rätades i trakten av 1983 fann också ett "mäktigt stenlager" och det hålls därför sannolikt att någon form av verkstadsaktivitet har bedrivits under yngre järnålder.



Början av sundet i Bibosvik över Kronholmen är numera bara våtmark men lite längre fram, uppe på golfbanorna, har man anlagt en hopen dammar på vad jag antar vara naturliga platser för dem och somt förbättringar av tidigare. En bit in i sundet (på golfbanan alltså) börjar en mur, bilden ovan, som löper några hundra meter. På bilden ovan ser den inte så där värst ut men på sina ställen är den inte alldeles liten, 4-6 meter bred och upp till en meter hög. Arkeolog Dan Carlsson, vars bok "Vikingatidens Västergarn", ISBN 978-91-7463-397-9, de flesta uppgifter på denna sida kommer därifrån, antar att muren har varit en kaj eller en vall på landsidan av sundet.

Hur gammal denna mur på sundets västra sida är finns det inte uppgifter om, men kanhända går också den tillbaka till vikingatiden, kanske ännu längre, och det är väl också osäkert var den egentligen börjar och slutar.



Ute i en av dammarna strax där den synliga muren börjar står på en liten holme ett konstverk på en påle. Det är en kogg gjord av konstnären Ingela Penje som utmärker den exakta platsen där en kogg hittades och som daterades övergiven med tillhjälp av C¹⁴-analys i mitten av 1200-talet (för skoj skull kan du kika på Skeppsristningen i Fide - den upphittade koggen är äldre än ristningen - och sidan om en En kogg på besök). Koggen ligger kvar i jorden.

Då dammarna grävdes gjordes fynd av stenkistor (bryggor) och stolpar nerkörda i botten, på den västra sidan av sundet alltså. Detsamma gäller för ovan nämnda våtmark som en gång var en väl skyddad vik strax innanför inloppet från Bibosvik, också där har man funnit bryggor och annat. Och därtill, på området ovanför denna vikingatida vik upp mot Paviken, har "stora mängder trävirke" påträffats.



Kortet ovan är taget på den sydöstra delen av Kronholmen in mot Västergarn tvärs över Västergarnsån som leder upp till Paviken en kort kilometer åt nordöst; du ser gården Ammor till vänster, mitt i bilden ser du tornet av Västergarn kyrka som ligger i Västergarnsvallens östra sida; kajen eller vallen på Kronholmen slutar ett par hundra meter bakom mig. Inne på tomterna vid husen har man funnit en vikingatida hamn.



Bilden är tagen vid den vikingatida hamnen ner mot dagens hamn; pilen visar folk som står på den lilla gångbro som går över Västergarnsån, och ser du bra, så ser du också landtungan som kallas Svältholmen, en del av Kronholmen, sticka ut en bit i havet.

Men det räcker inte med dessa vikingatida hamnar, Västergarn är häftigare än så.



Bilden visar Västergarnsån söderut, någonstans mittemellan bron över länsväg 140 och dagens hamn, som ligger några hundra meter bakom dungen på fotot ovan. Lite längre upp längs ån mot Paviken till har man funnit vikingatida träbryggor, konstruktioner av kraftiga stolpar - arkeologerna har grävt små hål, kikat på bryggor och annat, och grävt ner det igen.



Denna bild är tagen från den södra sidan av Västergarnsvallen, se kartan längre ner; kyrkan står ungefär i mitten på den östra sidan av vallen vars rester syns längst ner. Strax före kyrkan, innanför vallen, på den här sidan om vägen till Sanda, har det också gjorts små utgrävningar för inte så länge sen varvid man bl a funnit rester av vikingatida hus. Hur stor del av området på bilden ovan, ungefär halva området innanför Västergarnsvallen, som varit bebyggt under vikingatiden vet man inte emedan inga undersökningar har gjorts.



Kortet är taget mitt på den norra sidan av Västergarnsvallen, jag står på vallen, och visar en del av området innanför vallen upp mot kyrkan; gården Ammor ligger ett par hundra meter åt höger, se det översta fotografiet. Mitt i bilden, ungefär, har utgrävningar i nutid gjorts och det konstaterades vikingatida bebyggelse.

Dan Carlsson säger mycket riktigt i ovannämnda bok att ett stycke av Västergarnsvallen norr om kyrkan är borta, och om jag förstod rätt så menar han att kastalen förmodligen är byggd av den försvunna delen (och kastalen är från 1100-talet varför Västergarnsvallen är äldre, åtminstone vikingatida).



Västergarnsvallen framför kyrkan på bilden ovan är bara ungefärlig, ungefär där ligger den och ungefär så stor är den, ritad på fri hand, den är omkring en kilometer lång på riktigt, och torde vara minst några hundra år äldre än Visby ringmur. Pilen på Kronholmen visar platsen för det forna sundet och riktningen för den antagna inseglingsrännan; den synliga östliga muren vid sundet går ungefär från mitten av pilen, där koggen hittades, till pilspetsens början (inte spetsen).

Avslutande tankar
På denna sidan har vi vandrat runt på ett kvadratkilometer stort område där arkeologerna har konstaterat handelsverksamhet kontinuerligt från Pavikens 700-tal i nordöst till området inom Västergarnsvallen norr om Västergarns kyrka där medeltida verksamhet är belagd. Det är handelsverksamhet över 500 år. Nu räknar vi inte tiden efter 1200-talet - på riktigt finns förstås verksamhet också efter detta århundrade - eftersom stadsutvecklingen i Västergarn avstannade någonstans 12-1300-tal, och mycket finns bevarat från denna avlägsna tid. Det är häftigt på riktigt!

Västergarn är, säger arkeolog Dan Carlsson som bl a driver ett projekt om vikingatida hamnar på Gotland, inte bara av intresse som en vikingatida hamn utan också av stort vetenskapligt intresse för hur städer växte fram i Norden, ty Västergarn är nog början till en stadsbildning, om det nu inte är en stad. Professor Birger Nerman förslog i början av 1900-talet att Västergarn kanske var platsen för den första staden i Sverige, men om så är fallet vet försiktiga arkeologer ännu inte eftersom för få och små undersökningar har gjorts. Däremot vet man att verksamheten upphörde, dock inte riktigt av vad anledning, kanhända Digerdöden eller månne Valdemar Atterdags invasion av Gotland, se 1361, den ena olyckan värre än den andra. I vart fall vet man att Västergarn varit bra på gång, allra helst som det finns en kyrkoruin bredvid den medeltida kyrkan som aldrig färdigställdes helt; för ruinen se Västergarn kyrka och bilden nedan (ruinen ligger inom området för Västergarnsvallen, alldeles bakom kastalen på norrsidan av Västergarns kyrka).



Till sist skall vi påminna om att i någon isländsk saga sägs att en sköldmö på 700-talet seglade från hamnen Garn på Gotland för att hjälpa till i Bråvalla slag; orten Garn i sagorna antas vara Västergarn. Sköldmön, vad hon nu hette igen, kan alltså gott ha seglat från Västergarn, däremot är det högst osäkert att detta slag verkligen har ägt rum. Men det kan vara värt att lägga märke till att hamnen kallas Garn, vad nu än detta ord må betyda, men att det är i bestämd form, dvs det är inte vilken hamn som helst utan "hamnen".

Det finns fler ställen på Gotland som för folk intresserade av vikingar nästan är lika häftiga som Västergarn, dem får jag skriva om någon annan gång, däremot finns bara såvitt vi vet ett ställe för en avstannad stadsbildning. Men nu vet du i alla fall att om du gillar du vikingatiden så är Västergarn är väldigt bra ställe att besöka, och hoppeligen ser västagänningar till att ordna en rejäl vandringsled i detta makalösa område.

/text och foto Bernt Enderborg