Rebecca, Rebecka

På kyrkbänkarnas dörrspeglar i Burs kyrka finns bibliskt folk avbildade sen 1600-talet. På södersidan lärjungar och en figur till, på norrsidan damer.

Historien om Rebecka i Första Moseboken 24:1 ff. är den att då Abraham var gammal sa han till sin äldste tjänare att söka sonen Isak en hustru; Isak är den andre av Israels tre patrikarker. Utanför Nachors stad i Aram Naharajim parkerade tjänaren kamelerna vid en brunn framåt kvällen, då flickorna brukade hämta vatten, och bad Gud visa sin godhet mot Abraham genom att en flicka skulle vattna såväl honom som kamelerna, och knappt han sagt detta kom Rebecka (i konsten avbildas hon ibland vid brunnen, se t ex Poussin).

24:22: "När alla kamelerna hade fått vatten tog mannen fram en guldring som vägde en halv sikel och satte den i hennes näsa, och på hennes armar satte han två armringar av guld som vägde tio siklar."

Tjänaren och kamelerna fick husrum hos Rebeckas föräldrar, som efter diverse prat ger bort flickan, hon ville det också själv, och hon blev sålunda blev hustru till Isak.

Rebecka var emellertid inte en hustru vilken som helst. Isak var 40 år då hon blev hans hustru men hon var ofruktsam, varför Isak bad till Herren i detta ärende. När Isak var 60 år födde Rebecka tvillingar: Esau, "rödhårig och luden som en skinnfäll över hela kroppen", som folk från Eskelhem ungefär, se prästänget, och Jakob. Esua gav emellertid bort sin förstfödslorätt i utbyte soppa och bröd som Jakob hade lagat; det skedde en dag då Esau kom hem utsvulten efter jakt, ty han var en skicklig jägare.

När Abraham var så gammal att han just inte såg något, bad han Esua (27:7): "Skaffa något vilt och laga till något gott, så att jag får äta och sedan kan välsigna dig inför Herren innan jag dör." Det där hörde Rebecka, som favoriserade Jakob, varför hon bad honom hämta ett par killingar så att hon kunde laga Abrahams favoriträtt. När han var mätt så välsignade han Jakob i tron att han var Esau, allra helst som han hade dennes festkläder på sig och Rebecka hade tagit killingarnas skinn och satt fast på hans händer så att han var lika luden som Esau.

Namnet Rebecka lär betyda något som "försåt" eller "fälla", säger Wikipedia, och det kan man väl ana sig till, ehuru Esau ju hade givit bort sin förstfödslorätt och sprang ute på jakt i stället. Rebecka såg bara till att det blev ordning på det där ty envetna gamla gubbar är hela jorden full av. Jakob gifte sig småningom med den sköna Rakel.

/text och foto Bernt Enderborg