Det är ock överenskommet, att det är lag, som här är skrivet. Detta skola alla män hålla. Om några händelser kunna uppkomma, som ej finnas häri, då skola de avgöras genom domarenas tal. Och de skola svärja, att det är rätt gutarnas lag. Och sedan skall det skrivas här.

1 (62). Detta är det som senast blev vidtaget om lösryckande av hår.
Är kal fläck större, än ett handlove höljer den, då skall därför bötas en mark silver. Är vart hår av, då skall därför bötas två marker silver.
2 (63). Om skogar.
Envar som hugger i en annans skogar, inom hägnad eller utom, och åker dit, böte tre marker penningar, och give fullt tillbaka. Den som river en annans gärdesgård, så att man kan åka igenom, böte tre marker penningar. Den som far olovandes över en annans jord böte tre örar. River någon hål i en annans gärdesgård, böte han sammalunda.

§ 1. Om alla pantsatta jordar stadgas, att de skola lösas eller värdesättas i samma förfallotid eller pantsättas där som de äro komna.

§ 2. Envar som föröder jord, som ger tre marker i lega, utan trångmål, har förverkat sin hals och hans hustru sin kyrkplats, och hon skall stå bakom i stapeln.

§ 3. Åt fränderna och vagnåkarna må ej skänkas mera än tre minnesskålar, och intet kärl större än att högst en halv skål går däri. Och envar som missfirmar dem böte dubbel bod och tolv marker till landet.

3 (65). Om kvinnors rätt.
Om kvinnors rätt är ock överenskommet, att nötboskap skola de taga ända till femte bandet, hästar och får så många som de förde i gården.
All förgyllning är avskaffad, utom i spännen. Förgylld koppar skall man smälta, var den finnes. Guldbräm och silkesband, annat än slingade, äro alla avskaffade. Gamla förgyllda kärl och bälten är det tillåtet att hava sådant som det är och icke öka det med något.
Två marker guld skall hemgift vara och ej mera. Ej må man giva mera och ej fordra mera. All klädsel med svart tyg är avskaffad och päll, och ej må man giva i hemgift mellan gårdar annat än vitt lärft. Skarlakan är ock avskaffat. Ingen må köpa skarlakan, varken nytt eller gammalt, och ingen må giva det vid gifte mellan gårdar. Silverband och kjortelprydnad äro ock avskaffade.
Borgande av stadsboar är ock förbjudet. Ingen köpe mera, än han då strax gäldar.
Den som bryter något av detta, böte tolv marker till landet.

1 (Tillägg till kap. 17 "Om okynnesfä").
För nöt och häst och svin svara man ej mera, än det självt är värt, om det är någon till skada. Om det är okynnesfä och någon blir tillsagd därom vid kyrkodörr och inför sockenmän, och gör det sedan skada genom vårdslöshet, då skall man böta dubbelt så mycket som saken är värd. Om det blir mindre skada än kreaturet är värt, då skall man böta hälften så mycket. Hund är för det fjärde. Honom svarar man alltid för i allt, om han gör skada, ända till halv mansbot. Äge honom den som vill. Vid hundbett böte man för vart tandspår, ända till fyra, med två örar. Om han gör sår eller lyte, då bötar man hälften av högsta böter. Det skall man kräva och ej hämnas, lagligen utsöka det såsom andra skulder.

2. Om borgande av stadsboar.
Borgande av stadsbo är ock förbjudet. Ingen köpe mera än han förmår betala.
Alla pantsatta jordar skola hava frist under tre år till skulder, som äro större än en mark silver. Då må man ej värdesätta lösören, om ej den andre vill, utan jorden, och han skall dock hava frist under tre år.

5. Böter för träd, som någon hugger utanför hägnad.
Hugger du i skogen ned någons ek, så stor att den ej sviktar för ett oxok, när ett par oxar gå fram, böta då två sexlingar, om du blir funnen skyldig därtill, utom om så är, att vagnsaxeln brister och går sönder på vägen och nöd är för handen; och då skall du likväl hugg i din egen skog, om du är så nära den, att du kan se både oxar och lass; men om du icke är så nära din egen skog, då må du saklöst hugga i en annans skog, om du tarvar. Ask och björk skola ock bötas med en sexling, om de bliva nedhuggna. Om du hugger ned någons gränsmärke i skogen, då skall du böta tre marker för varje, vare sig det är ek eller fura. Och om du flår någons ek, då skall du böta en sexling, om det är så stort, att man kan sätta en solle därpå. Och om du flår en ring omkring trädet, då bötar du lika mycket som om du hade huggit ned det. Flår du ask eller björk för någon, då bötar du lika som om du hade huggit ned trädet. Och om du flår en ring omkring trädet likaså.

6. Om böter för träd inom hägnad.
Hugger du inom hägnad någons träd, större än att det sviktar för ett ok av oxar, när de gå fram, böta då en mark för det första trädet och sedan en halv mark för varje, ända till tre marker. Och om du hugger mindre träd, så böta efter lass, såsom förut är sagt. Och alltid har han vitsord, som äger skogen. Hugger du ned och bär från skogen, böta då åtta örtugar, det är fyra vita penningar.

7. Om ved.
Och om du tager någons ved eller hägnadsvirke, det är gärdsle, staver eller band, eller timmer i skogen, böta då tre sexlingar. Om han har fört det fram till vägen i hög, böta då tre marker, om du icke lämnar honom det alltsamman tillbaka, lika så gott och lika så mycket , om du blir funnen skyldig därtill. Han styrke själv med ed, när det är allt.

8. Om led.
Hugger du i någons ledbalkar, böta då för var och en så som den är värd: För den balk, som är mitt uti, bötar du fyra vita penningar och för de två andra, som äro närmast, den ena nedanför, den andra ovanför, fem gotländska, och för den nedersta och den översta vardera en sexling.

9. Om dörr.
Hugger du i någons dörr eller dörrträ, böta då för det första hugget fyra vita penningar, för det andra fem gotländska, för det tredje en sexling, och så sedan för varje hugg, ända till två marker.