Kämpgravar, stavgardar på Gotland

Vi säger inte "tjämpgravar" utan k:et skall vara hårt som i Kalles kaviar.

Det finns drygt 1.800 husgrunder bevarade från järnåldern på Gotland, som alltså ibland kallas kämpgravar men ofta också stavgard eller stavgardar. Det har emellertid funnits bra många fler. Ola Nilsson som har utfört beräkningar enligt olika modeller kommer i sin uppsats Stengrunder och gränser (pdf) från 2011 fram till att bortodlingsgraden är cirka 60% och beräknar därför antalet stengrunder år 1700 till cirka 4.700, dvs det bör ha funnits omkring 4.700 stengrunder under äldre järnåldern vilka torde ha utgjort 2.800 olika gårdar enligt beräkningarna, ty husgrunderna ingår i boplatser, dvs flera husgrunder på samma ställe, och det är fråga om bostad och olika ekonomibyggnader på gårdar århundraden kring Kristi födelse (det bör observerar att antalet gårdar beräknas olika, mera modesta beräkningar finns men en medelsnittssiffra torde utvisa omkring 2.000 gårdar på Gotland under äldre järnåldern varför detta måhända kan vara rimligt, och det är en rolig siffra därför att Gotland var indelad i 20 ting, och ting tycks på ett par ställen i Gutalagen från 1200-talet också kallas hundare, dvs hundrade, och 20x100=2.000).


Stavars hus

De finns överallt på Gotland och det är ofta fråga om rejäla husgrunder, tonvis av sten; den längsta kämpgraven är 67 meter lång, Stavars hus, något som gör den till den längsta byggnaden i norra Europa vid denna okristliga tid.

Tidsfrågan: äldre järnåldern (500 f.Kr. till Kristi födelse)

Den rådande forskning tycks säga att husgrunderna, kämpgravarna, började byggas vid övergången mellan äldre och yngre romersk järnålder, dvs ett par hundra år före Kristi födelse fram till Kristi födelse. Erik Nylén säger i Fornvännen att det har gjorts fynd i som visar att det finns husgrunder från äldre romersk tid samt att det har gjorts fynd som visar att somliga kämpgravar har använts in i vikingatiden.

Denna byggnadsstil har alltså troligen använts på olika sätt i över 1.000 år, men det förefaller, så vitt går att förstå, som om många av kämpgravarna övergivits på 600-talet e.Kr. Alltså: när du står vid en kämpgrav kan du oftast anta att det har bott folk där omkring 5-600 år från århundradena kring Kristi födelse. Men det är svårt, kika gärna på våra sidor om Kulturlandskapet bronsåldern och Kulturlandskapet äldre järnålder.

Järnåldersbyar

Det finns också några bevarade byar från den här tiden, vilket är långt häftigare än vad folk vet om, t ex Vallhagar (bilden ovan), Visne ängar, Solsänget i Sproge, Fornbyn Fallet (bara ett foto) och de tolv husgrunder som ligger inhägnade i Norrlanda.

Vad åstadkom järnåldersfolket

80% av alla romerska silverslantar från den här tiden, som hittats i Sverige, har kämpgravsfolket tagit hem. De tjänstgjorde uppenbarligen i den romerska armén, se bronsmasken, de ristade bildstenar och runor, de brukade jorden och de byggde många fornborgar, se bl a Järnålderns organisation och försvar (se också Tors borg) och när kämpgravarna övergavs dyker det händelsevis upp gotländska kolonier österut.

Lämpliga utflyktsmål att börja med

För den som önskar få se en rekonstruerad husgrund så är Lojstahallen, Stabbgard, Stavgard och Soivide i Sjonhem, de bästa exemplen.

Här finns en karta över till fler besöksvärda kämpgravar: kartan.

Mer om kämpgravar

Det kan vara roligt att veta att romaren Tacitus år 98 skrev om det mäktiga folket i Östersjön och att han skildrade det germanska samhället. Och i boken Gotländska gårdar och byar under äldre järnåldern säger prof. Nihlén att:

"Den som önskar en illustration till Tacitus' beskrivning av germanernas byar behöver endast betrakta några gotländska kämpgravsbyar".

På informationsskyltarna vid husgrunderna brukar det påstås att de kallas för kämpgravar eftersom folk fordom trodde att jättar var begravda i dem. Jag har inte en enda aning om var skyltarnas författare kan ha inhämtat den korkade uppgiften.

Kämpgravarna övergavs

Varför boplatserna övergavs är det ingen som vet. Det antas ibland att detta skulle ha skett på 600-talet e.Kr. vid en allmänt orolig tid. Varifrån uppgiften kommer att detta århundrade skulle ha varit särskilt oroligt vet jag inte, det står på många ställen i många böcker helt utan motivering. Det finns till och med påståenden om att svearna skulle ha invaderat Gotland, vilket är gripet ur tomma luften (se förresten hur det gick för Björn, vilket stämmer med Gutasagans påstående om att många försökte men ingen lyckades).

Men det tycks som att forskarna börjar fundera på om verkligen 600-talet är fallet, kanske är det tidigare. Man har inte arkeologisk undersökt tillräckligt många för att kunna dra några tvärsäkra slutsatser.

Gutarnas krönika, som kallas Gutasagan, innehåller en annan orsak än sjukdom eller krig och brand, nämligen överbefolkning. Där sägs på gutniska: "aucathis fulc j gutlandi som mikit um langan tima at land elptj þaim ai alla fyþa þa lutaþu þair bort af landi huert þriþia þiauth so at alt sculdu þair aiga oc miþ sir bort hafa sum þair vfan iorþar attu", vilket betyder att folket ökade så i antal under lång tid att landet inte förmådde föda alla varför man lottade bort från landet var tredje familj, som dock fick ta med sig allt de ägde ovan jord.

Att överbefolkning och ivägkörande av familjer är anledningen till att det i dag finns så många kämpgravar på Gotland är dock inte alls säkert, men att det är fråga om krig och mord på 500-talet är dock ännu osäkrare.

Gutasagan tillmäts oftast hög trovärdighet av forskarna, åtminstone vad gäller påståendet om att gutarna gick under sveakungen och att de var skattskyldiga, men däremot inte alls vad gäller utvandringen eftersom detta kan medföra att gutarna nog är de omskrivna goterna.

Nåja. De nutida behärskade forskarna Carlsson och Östergren på Gotland säger dock att det nog inte finns något dramatiskt övergivande av gårdar på 500-talet, i stället tycks gårdarna i stort sett hänga kvar på ungefärligen samma platser ehuru byggnadernas material och plats skiftat över tiden, dvs man började bygga i trä från 500-talet och framåt, något som bl a visar sig genom att det inte finns några vikingatida byggnadsrester kvar av gårdar.

Ett religiöst problem

Ett annat stycke av Gutarnas krönika säger om forntida religion: "Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guth" - trodde man på hult och på högar, vi och stavgårdar, och på en heden gud. Också Gutalagen, Sveriges första landslag, stadgar att: "Det är därnäst, att blot äro för alla strängt förbjudna och alla forna seder, som följa med hedendomen. Ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar".

Av dessa båda textställen ha olika forskare förstås dragit slutsatser om att en stavgard är en kultplats, en helgedom av något slag. Ingemar Olsson som har skrivit om "Gotländska ortnamn" har varit runt på många ställen på Gotland som kallas för Stavgard eller liknande och har funnit att det på hälften av dessa ställen i dag finns bevarade järnåldershusgrunder. Han säger vidare att det "blir inte mindre märkligt av att man med olika metoder, t ex analys av äldre kartmaterial eller intervjuer med ortsbefolkningen, kan göra troligt, att det på de flesta av de återstående platserna också funnits sådana husgrunder".

Olsson själv har föreslagit att ställen vid namn stavgard eller så är platser där det finns eller har funnits kämpgravar, men tycks osäker. Att vikingarna och deras förfäder har använt stavgardarna till något religiöst förefaller dock klart genom krönikan och Gutalagen, men vad i faderullan de kan ha haft för sig är inte gott att veta.

- Kan de ha haft små minnesstunder för de som tvingades ge sig av vid överbefolkningen, eller bortgångna generationer, lite privatreligion, och att detta helt enkelt fortgått tiderna igenom eftersom många ställen som heter stavgard är utomordentligt natursköna? Starka och tydliga minnen, platser för längtan efter barnen som for.

Här skall tilläggas att vi vet att gutarna hade kolonier i olika länder runt Östersjön redan på 600-talet.

Har utvandringen till Grekland ägt rum

Det bör nämnas att de tidigare bildstenarna hänger ihop med kämpgravar, i alla fall en del av dessa, se t ex bildstenen på Hemse kyrkogård där det sägs att fyra bildstenar kommer från ett område med kämpgravar (det står också avsläggade bildstenar i Visne ängar). Utvandrarna, som nämndes ovan, sägs i Gutasagan slutligen ha bosatt sig i Grekland, se I Grekland, och det kan vara roligt att känna till att i en uppsats från Gotlands Högskola (vi kommer att skriva om den) görs gällande att bildstenarnas figurer, båtar, ornament och sånt, har större likheter med konst vid den tiden från det hållet i världen till skillnad från romerskt, keltiskt och engelskt inflytande vilket är den nu gällande teorin. Och vidare skall tilläggas att 80% av upphittade romerska silverslantar från århundradena efter Kristi födelse har hittats just på Gotland. Sisteligen skall vi tala om att halvön Krim, där goterna tog plats, låg i Grekland på den tiden.

Gutasagan verkar alltså lämna korrekta uppgifter om utvandringen. Kämpgravarna kan vara ett synligt bevis på just jämt detta.

/text och foto Bernt Enderborg