Predikstolen i Hall kyrka

Predikstolen är enligt inskrift tillverkad år 1619, under barockens epok, frodigt och pompöst, och det kan väl vara i denna stil som predikstolen hör hemma, törhända inte snickeriarbetet utan målningarna från 1700-talet.

Den står på det södra sidoaltaret i långhuset, framför triumfbågen, som under den katolska tiden var helgat till kyrkans skyddshelgon, ibland S:t Olof, den skymmer en själavägning, se Vamlingbo, och i baldakinen över predikstolen svävar en duva.



Över damen som visar behagen i den härligt röda klänningen står med versaler i ett särskilt fält: "Genom tron warder man saligh".

De tre speglarnas målningar föreställer tron, hoppet och kärleken, bilden över visar tron. Hela detta uttryck kommer raka spåret från Första Korinthierbrevet av aposteln Paulus i vars 13:e kapitel "Kärlekens lov" återfinns och som avslutas allbekant:

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."



Det är lite roligt att kvinnor får illustrera dessa gudomligt inspirerade ord ty det täcka könet skall ju enligt samma brev av långgångaren knipa till i församlingen, se Hjälp från ovan i Linde kyrka (bilden ovan) och betänk jämväl Det frusna grälet i Bro. Påståendet används emellanåt av folk som inte gillar kvinnliga präster som skäl för att kvinnor inte skall predika i kyrkorna, vilket bara är dumheter.



Den andra spegeln visar hoppet, ovanför står versalt: "Hoppet later aldrig komma på skamm" vilket väl måste betyda att hoppet aldrig någonsin överger oss. Också denna färgglada madam låter behagen halvdant lysa fram ehuru man får säga att hon inte ser ut som vår tids silikonberikade damer.

Nu vet jag inte när på 1700-talet målningarna blev färdiga men det kan vara värt att komma ihåg att de flesta häxor brändes i Sverige i slutet av 1600-talet, se Det stora oväsendet på Wikipedia, det kanske redan låg 100 år bakåt i tiden. En annan okristlighet är att bänkraderna framför predikstolen var männens sida och framför ögonen hade de en yppig kvinna med blommor i håret som låter meddela att hopp finns det alltid. Man kan väl i vart fall få undra om prästen någon gång talat över det som Predikaren 2:8 säger är männens lust: "...kvinnor och åter kvinnor".



"Kärleken ofwervinner alltingh" står det över denna dam med ett barn i famnen, också hon barmhärtig i förhållande till vad man vanligen ser i kyrkorna. Man skulle i och för sig kunna anställa antaganden om färgerna på kvinnornas utstyrsel, de vackra klänningarna, och därtill kvinnornas ålder emedan den synes mig avtagande, men som vanligt riskerar man att klampa runt i klaveren vad gäller sådant varför en tredjedel av Caesars berömda krigsrapport återigen får göra skäl för sig: Vidi.

Det finns några damer i liknande utförande från samma århundrade, bl a i Hejde, och vi får se när jag får tid att visa upp dem. Se också de ovanliga kyrkbänkarna i När, där det dock inte finns något uppknäppt, eller predikstolen i Tingstäde, där man valt lite andra illustrationer.

Vi skall också passa på att tacka Ulla i Karlstad eftersom det var hon som uppmärksammade mig på den fantastiska predikstolen.

Ps. Råkar du ha glömt bort Caesars krigsrapport så var den: Veni vidi vici - jag kom, jag såg, jag segrade. En barmhärtig skulptur hittar du i Vamlingbo, se dock Pilla ett troll i huvudet. Ds.

/text och foto Bernt Enderborg