Goter och gutar

Vi jobbar ännu på denna sida eftersom jag inte blir klok på goterna.

Goternas stamsaga finns hos den gotiske författaren Jordanes som i mitten av 500-talet e. Kr. på latin skrev om De origine actibusque Getarum (Om geternas ursprung). Jordanes bok är emellertid bara ett utdrag ur förlorade äldre källor, däribland främst en historia om goterna av Teoderik den stores minister Cassiodorus några årtionden tidigare.

Goterna har en vidunderlig och krigisk historia, det verkar alla vara överens om, de slog t ex ihjäl en romersk kejsare, välte Rom över ända och de satt som kungar i Spanien, Frankrike och Italien. Och det är just på grund av denna deras historia som många tycks vilja att goterna en gång i världen skall ha kommit från deras landsända. Att detta egentligen inte är något att yvas över har en och annan emellanåt påpekat, t ex Weibull, men goterna är den folkstam som avslutade det Romerska riket och som är mest omdiskuterade, varför många tycks vilja vara goternas ursprung.

Är det sant det där
Vi skall lista några argument som talar för att gutar (gotlänningar) är alldeles samma sak som goter. Detta innebär emellertid inte att det var gutar som välte Rom över ända utan det var nog flera folkslag som anslöt sig till goterna. Och det är så nutida historiker uppfattar det hela, dvs att goterna inte var ett visst folkslag utan en blandning.

Några argument, som sedan behandlas i turordning
1) gutar och goter är samma ord
2) gutasagan kallas folk "þiauþ" och goterna kallade sig själva för guthiuda
3) gutniska och gotiska liknar varann mest av alla språk
4) goterna utvandrade från en ö som ligger rakt ut från Wiechels mynning, som händelsevis såg ut som ett citronblad och som händelsevis var två dagsresor lång
5) Utvandringssägen nedtecknad på 1200-talet
6) Romerska slantar
7) Torsburgen
8) Pietrossasaringen

1. Gutar och goter är samma ord

Namnet goter är dock inte ursprungligt utan en latinisering av vad goterna själva kallade sitt eget folk: gutans. Du har säkert läst att gutar och goter är etymologiskt identiskt, ty det står på många hemsidor, ty detsamma gäller ju ordet götar - alla orden har samma ursprung. Källan till detta är väl språkmannen Elias Wessén som skriver detta i Fornvännen 1969. De flesta glömmer dock bort att tala om att han i samma skrift säger: "Formellt är namnet gutar pl. sålunda helt identiskt med folknamnet goter."

En rolig källa är också det längdmått (aln) som satt på Stånga kyrkas port, nuförtin är den en kopia som hänger där, ty på den sägs: "Hitta ier ret gota aln", se sidan härom. Och på Gotlands stora rikssigill stavas "Gutenses " men det är förstås inte förrän på 11- eller 1200-talet. Per Stobeus säger i en uppsats om Gotland och Goterna att: "De vanliga medeltida latinska benämningarna på gutarna var Gutones, Gutenses, Gotenses och liknande."

Gutar och goter använder alltså samma namn om sig själva som folk.

2. þiauþ

Gutasagan från 1200-talets början använder som bekant ordet "þiauþ" om folk, se Förökning och svält. Nu står det inte någonstans i sagan men skulle man säga gutarnas folk eller Gotlands folk på 1200-talsspråk så skulle det bli: Gutþiauþ, ty Gotland heter ju egentligen Gutland.

Här är ett citat från Wikipedia: "Namnet goter (gotones, gutones) är en latinsk version av goternas eget namn för sig själva gut-thiuda (gut-folket) eller *gutans vilket i sin tur är etymologiskt identiskt med folknamnet gutar på Gotland (Andersson 1996)."

Först att märka i citatet är förstås att "goter" bara sägs vara etymologiskt identiskt med gutar, inte formellt identiskt som Wessén säger, vilket rimligen innebär att gutar och goter är samma ord. Det sägs också i citatet att goternas namn för sig själva är gut-thiuda, dvs förmodligen vad gutarna bör ha kallat sig som folk, dvs Gutþiauþ - se också: Vad kallas hela jorden på gutniska.

3. Gutniska och gotiska liknar varann mest av alla språk

Med gutniska menas inte vad vi i dag kallar Gutamål, som väl får sägas vara en svensk dialekt kryddad med diftonger och egen språkmelodi, utan sånt som återfinns i t ex Gutasagan.

Gotiska överensstämmer främst med gutniska
Wessén säger i Fornvännen 1969: "Ett starkt stöd för stamsagans uppgift om goternas nordiska ursprung är naturligtvis den språkliga frändskapen mellan nordiska och östgermanska (gotiska) språk." Och vidare: "Det går sålunda flera språkgränser tvärs igenom det nordiska språkområdet, och gotiskan överensstämmer därvid alltid med de östliga delarna av Skandinavien, främst med gutniskan på Gotland."

Ett paradexempel är att vi gutar, alldeles som goterna, inte kallar får för just jämt får utan vi säger lamm (eller lamb) om djurslaget, se Gutebaggen. Besöker du trakter som talar mer geniunt än Visby så kommer du att få höra ordet lamm eller lamb. Ordet lever kvar. Nu har i och för sig Ingemar Olsson en utläggning om detta i sin bok om ortsnamn på Gotland där han säger sig kommit fram till något som tydligen inte stämmer med detta, men jag har aldrig lyckats förstå vad karln egentligen menar.

Hela den germanska kulturens första uttryck för en högre kultur
En rolig sak som så gott som aldrig uppmärksammas på Gotland är det här med runskrift, förutom sladdret om Nordisk mytologi och magi. I Boken om Gotland säger Sven B. F. Jansson (runexpert) om Kylverstenen bl a att: "Man frågar sig måhända nu, hur det skall förklaras, att förekomsten av den s.k. 24-typiga futharken har kunnat skänka Kylverstenen en sådan enastående berömmelse. Ett uttömmande svar på en sådan fråga skulle kräva ett stort utrymme. Det må här vara tillfyllest att hänvisa till att förekomsten av ett skriftsystem är ett av de avgörande tecknen på en högre kultur, och att denna gamla runrad kan uppfattas som det första uttrycket icke endast för Nordens utan för hela den germanska kulturens självständighet och kraft."

För skoj skull kan vi väl dra till med att dagens gutamål ju sägs vara en svensk dialekt ehuru med ovanstående i tankarna borde det förstås vara tvärtom, dvs det som talas på fastlandet är gotländska dialekter.

/text Bernt Enderborg