Russi pa Lojsthaid

Lojsthaid jär a plass mei kal umradar blannt klaina skog; dei ha namn etta dei se, lojst, mei dei maines a kala fläck.

Dei gar nästn vild baggar pa Lojsthaidi, skogsrussi, halvtamä, men di fodres nuck pa vintan, um di nå int ställa in daim ei husar, dei vait int ja så noge dei naj. Men ain sum vait dei jär Geirvid'n dei, hoir me han, han vait nuck.

Um däu nå farar ste, da kan däu u koir u keike pa Lojstslotte u da. Ha liggar pa a backe bei nå träsk (några insjöar). Däu kan bade, paddle kanot u keik pa a kämpgrav u ga upp pa backen u funder' a stunn pa vallgrava fran släute av 1300-tale. Di flest mänskar, gutar u, di tror att dei jär dei eiordninggärrde kämpgravi sum jär slotte, men sei dei jär dei int alls dei naj. Slotte dei ligga pa backen mei häusgrundar u stäure vallgravar. Dei skudd all känn till dei.

Koir u keik, u anvend häude, dei jär int nå falit alls dei naj.

/text Bernt Enderborg, foto Sara Enderborg