Håkan Ericsson

I en artikel av Håkan Ericsson i GT den 8 februari 2003 på Folkbladets ledarsida, han är skribent, menar han att gemensam marknadsföring av Gotland är något bra, och säger att bilden av Gotland eller marknadsföringen av i dag är för splittrad samt att medicinen för detta är ett företag som kan utreda och samordna alltsammans. Det är inga revolutionerande åsikter, men i vart fall en liten molotow-cocktail på en pyrande bädd. Den lösning han pläderade för är ett några år gammalt förslag som kallas Gotland & Co, ett gemensamt marknadsföringsbolag.

Ett gemensamt marknadsföringsbolag skulle ta hand om allting från utredning och försäljning till att upphandla tjänster för att verkställa marknadsföringen.

Det är alltså inte svårt att uppfatta artikeln som en sorts sågning av det nuvarande, men det är nog inte just detta som är avsikten. Givetvis är det så att Håkan har ett slags helikopterperspektiv på sakerna - det är inte ens rimligt att han håller reda på detaljer - men från vårt håll uppfattade vi artikeln som början till ett politiskt lappkast.

Vill man lära sig mer så får man fråga, alltså kontaktade vi Håkan för att få reda vilka åsikter artikeln grundade sig på. Som vanligt måste sägas att det var Håkan vi talade med, inte tidningen, inte någon tänkt politisk kanal eller så, och som vanligt skriver vi argumenterande varför det kan vara bra att känna till att Håkan har läst detta och godkänt det för publicering.

Klicka på de små bilderna så får Du veta mer.


Bilden av vårt Gotland
I nämnda artikel säger Håkan att "Det handlar helt enkelt om vilken bild av Gotland vi gemensamt skall bestämma oss för att föra ut, så vi kan locka fler tillfälliga besökare året om och locka fler att bosätta sig på vår underbara ö".

- Vilka vi, vilken bild?

Jag påstod att någon "bild" av Gotland som man kan prata om inte finns, och inte heller kan det framskapas en sådan gemensam bild eftersom det bara är ett slags pedagogik som används emellanåt, ungefär som de konservativa tankarna om varumärket Gotland eller att Mälardalen är vår viktigaste marknad (vi har vetat det sen 1200-talet, läs Gutasagan). Men Håkans artikel handlade förstås inte om denna "bild" men vi talade framgent om bilderna i stället.

I korthet sa Håkan att det borde överföras pengar från Destination Gotland, Gotlands kommun och från de privata aktörerna till ett företag vid namn Gotland & Co, som därigenom får resurser att åstadkomma en genomtänkt marknadsföring av Gotland.

I förlängningen innebär rimligtvis detta att det är ägarna av det gemensamma marknadsföringsbolaget som är "vi".

Jag fortsatte dock att fråga om bilden av Gotland (hur ön bör marknadsföras) och Håkan sa att den borde omfatta sånt som spelutveckling, livsmedel (jättegod mat), Högskolan och ungefär sånt som brukar sägas offentligt i dessa frågor, fast han nämnde inte Kongresshallen om jag tänker på det, men den anser han av någon anledning vara nödvändig i alla fall. Och personligen tycker han att golfandet borde få mer uppmärksamhet.


Gotland & Co
Grunden för all företagsamhet är att företaget skall gå med vinst.

Gotlands kommun har utsett den ideella organisationen Gotlands Turistförening (GTF) till den stora kanonen och ger dem bidrag till krut och kulor.

Håkan sa att det är ett politisk ansvar att sätta bollen i rullning: det är kommunens uppgift att Gotland & Co bildas och det är den kommunala enheten för regional utveckling (RUE) som borde se till att det rör på sig.

Men eftersom man inte får driva företag med kommunala medel så måste Gotland & Co sköta sig själva, dvs gå med vinst. Det finns förstås inget som hindrar att kommunen köper reklam av detta företag, men om det är några pengar att tala om så måste köpet upphandlas enligt lag. Gotlands kommun har dock en lagstadgad rätt att inom vissa gränser befordra marknadsföringen av Gotland. Och det måste alltså vara inom dessa ramar som Håkan Ericsson menar att kommunen borde använda sina fotbollsskor.

Nu har vi i och för sig dragit iväg lite utöver det vi talade med Håkan om. Men det är en följd av hans åsikt att Gotlands kommun borde se till att sparka på bollen.

/text Bernt Enderborg, foto Carin Olofsson