Guldkotten - Rockdia 2002

En ädel tävlan i Rock-dia, kan det bli mera 70-tal?

När vi var där och kikade reagerade de på min digitala kamera, de gillar inte sånt. Vi försökte med att det bara är verktyg och att det är inte verktygen som...

Guldkotten har i ett par år varit en årligen återkommande tillställning i sköna Etelhem långledes något söderut med tvärsledes ungefärligen mitt på Gotland.

År 2002 tävlade 15 rock-dior i klasser som bl a Bästa Naturlyriska, Bästa Omänskliga, Bästa Rock-dia, Bästa Nina Hagen. Det fanns några klasser till.

Bra! Men jag vet inte riktigt hur jag skall förklara. De visar rockdior i en lada, och gör de om det nästa år går jag dit igen.


Ovanför ingången till ladan sitter denna skylt och jag kunde inte låta bli att fråga varför det står Hageboop på en lada i Hageby. Damen till vänster förklarade att de köpte ladan samtidigt som kometen Hale-Boop korsade himlavalvet, varefter mina trögtänkta associationer fick syns på att det är en komet på bilden.

För att hitta ladan så tar Du vägen mellan Etelhem och Lojsta, kommer Du från Etelhemshållet missar Du det inte på högra sidan av vägen.


Själva tillställningen år 2002 tog sin början med att en saxofon ropade nerifrån en lada på andra sidan vägen. Sen kom de tre vandrande längs åkervägen svingande ett rökspann, bärande en utstyrsel och spelande saxofon.

När de hade kommit fram tog poetiska utbrott överhanden som kulminerade i att ägarinnan klättrade upp i ett träd och på sätt och vis meddelande oss att vi bör vara människor. Hon tyckte att Gud borde ha en karusell i Vishetens träd och sänkte ner en liten sådan.

Guteinfo tycker om sånt, men de isländska skrönorna sitter själsdjupt varför man tänkte på att det var i en ask hon satt, halvvägs upp, som Ratatosk, budbäraren, passerande Midgård på väg till Nidhögg eller Örnen. Jag undrar om man skulle tänka så.


Under den första Rock-dian vid namn "Is that all there is" av Margon Lindberg & Petter Hellsing startade de vanliga frågorna med matematisk säkerhet. Jag är tydligen alltid den som står och undrar "Vaddå? Vaddå? Jag förstår inte" men börjar ana att just detta är min roll i världen.

Men lika garanterat säkert kommer nästa fråga: "Varför skall jag alltid förstå", varefter jag står still. Musiken fortsätter och nya bilder på människor med blommor i munnen dyker upp.


Nästa Rockdia lockade många skratt. Den lilla figuren på bilden råkade ut för många äventyr och vi fick följa honom i en berättelse från början till slut.

Han fick liv den där lilla killen med cykelmuttern på huvudet. Ibland tog han för sig av tillvaron med bröstbred attityd, ibland befann han sig i fritt fall och ibland stannade han till för att överväga alternativen. Han fick mig faktiskt att tänka på årets Shakespeare i Romateatern, en Midsommarnattsdröm, där ju de osynliga makterna (nåt vi inte vet vad det är) i form av Puck trasslar till det i människornas värld. Och en av de skojiga sakerna med detta skådespel, Puck var ovanligt läcker i Roma förresten, är det sätt som dessa makter på ett "naturligt" sätt påverkar oss - de liksom studerar oss för att se vad som händer. Precis samma sak kände jag för den lilla figuren som forcerade tillvaron fram i rockdian - han kändes på något sätt levande och verklig.

Verket hette "En stjärna faller" av Anna Lundgren och Lasse Ingvardsson. De spelade Blinka lilla stjärna rakt av.


Den här bilden kommer från en rockdia "I put a spell on you" av Svante Björkum och Klas Öster som belönades med någonting.

Riktigt vad rockdian gick ut begrep aldrig jag, men jag är nog lite trögtänkt i sådana här sammanhang. Sånt skall man ju aldrig erkänna. Alla människor är ju kulturella och tycker att kultur är något bra, oavsett vad de begriper eller tycker om. På nåt sätt känns det ibland som att det är tabubelagt att ifrågasätta, men jag tänker mig att det är flera som undrar över många saker, om det ena eller det andra verkligen är "bra" saker, är det kultur det här osv.

Men det är förstås inte tabubelagt, och har aldrig varit det, men tro att man måste begripa allting är tokigt. Det är faktiskt, ärligt talat, omöjligt att begripa allting. Och kör de Guldkotten nästa år igen så kommer jag att vara där.

/text och foto Bernt Enderborg