Gutalagens kvinnosyn på medeltiden

I en uppsats från juridiska instutionen vid Göteborgs Universitet skriver Jennie Söderberg en uppsats om våldtäktsbrott vid namn "Ett nej är ett nej" (här är uppsatsen). Vi börjar med ett långt citat från avsnittet Historisk bakgrund:

"Även den svenska sexualbrottslagstiftningen har sin bakgrund i äganderätten. Kvinnan var mannens egendom, först faderns och sedan den äkta mannens. Som våldtagen och skändad var hon en värdelös vara och bytesobjekt. Våldtäkt och andra sexualbrott ansågs riktade mot äran och den kollektiva friden och det var mannens ära och ordningen i samhället som var de egentliga skyddsintressena. Synen på kvinnan exemplifieras bäst genom den gamla Gutalagen som sa: 'Tager du kvinna över ankel, böta en mark. Tager du mellan knät och vaden, böta åtta örtugar. Tager du ovan knät, böta fem örtugar. Tager du högre upp då är det skamliga greppet och heter en dåres grepp. Där gälla inga penningböter, de flesta tåla när det kommit därhän.' Bötesbeloppet sjunker således ju högre handen trevar tills man inte behöver böta något alls."

Jag har inget att invända mot det mesta av Jennies påståenden, fast man måste nog läsa Moseböckerna för att få en sådan kvinnosyn serverad, men vad gäller Gutalagen tycks Jennie ha missförstått det hela. Gutalagen kan inte användas för att exemplifiera synen på kvinnan som mannens egendom. Det är inte så att om någon i stället för att tafsa direkt använder skamliga grepet så slipper denne böter. Det är faktiskt tvärtom, om du tänker på det, ty bestämmelsen har att göra med vad kvinnan vill. Jennie borde ha använt Gutalagen som ett exempel på lagstiftning som ligger långt före sin tid.

Bestämmelsen i Gutalagen kommer från paragrafen om ofredande, men vad Jennie borde ha skrivit om är förstås Gutalagens bestämmelser om våldtäkt, Om en kvinna skändas. Då hade kanske hennes historiska bakgrund inte nämnt Gutalagen eftersom den ligger ljusår före annan lagstiftning.

Kvinnosynen

I rättsligt hänseende ger Gutalagen kvinnorna utomordentlig trovärdighet, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av bestämmelserna om våldtäkt.

Kvinnan måste säga ifrån enligt Gutalagen för att det skall anses vara brottsligt, och poängen är att det räcker om kvinnan säger ifrån. Men säger hon inte ifrån redan när någon börjar tafsa henne ovanför ankeln så får hon lite grann stå sitt kast, ty det blir mindre böter om handen tafsar längre upp. Bestämmelsen handlar därför om vad kvinnan går med på, inte vad mannen får. Och det är alldeles tvärtom mot vad Jennie skriver, ty ett nej var faktiskt ett nej enligt Gutalagen. Och ifall man tänker sig det hela som Jennie gör, dvs handen som trevar högre och högre, så fick kvinnan mer pengar om hon sa ifrån fortare.

Se också reglerna om våldtäkt, utomordentligt stränga saker som ger kvinnan fullständig trovärdighet.

/text och foto Bernt Enderborg