Suderbys Herrgårds utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
Suderbys HerrgårdToftavägen 201 Västerhejde621 99 Visby Tel: 0498-29 60 30 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
Detalj från ett vikingaskeppBilden ovan är en detalj av ett skepp från en ståtlig bildsten och visar den mest detaljerade bilden av ett vikingaskepp som finns. Men nu skall vi uppmärksamma dig på en detalj. Ovanför killen som sitter mitt i bilden finns någon slags utsmyckning, en stävprydnad. I fören satt som alla vet ett drakhuvud, och det gör på detta skepp också, detaljen ovan visar akterstäven med en underlig utsmyckning.
De gutniska vikingarna, sägs det i varenda skrift om vikingatiden som finns, gjorde mestadels fredliga affärer österut, vilket bevisas bl a av den enorma mängd silvermynt från Östern som hittats på Gotland (80% av alla mynt i Sverige eller så). Nationalpatriotiska stollar brukar dra till med att gutarna följde i de expansiva svearnas kölvattnet, som på så gott som obefintliga grunder konkluderas ha haft ett jätterike i Ryssland, och gjorde affärer när svearna hade banat väg (det skall dock framhållas att en och annan säger att gutarna nog seglade före svearna). Nåja, gutarna sägs i alla fall alltid ha hållit sig mera österut än ha deltagit i de riktiga vikingatågen västerut, där det härjades, danagälder krävdes och annat sånt. "Det mest betydande, men tillika mest svårtolkade nordiska gravfyndet på kontinenten kommer från Bretagne" säger Holger Arbman i sin bok Vikingarna, Bonniers boktryckeri 1962. "Utanför inloppet till Loire på Bretagnes västkust ligger den lilla ön Ile de Groix, och uppe på dess klippor, nära byn Locmaria, låg förr en gravhög som kallades le Cruguel." Eftersom havet höll på att sluka gravhögen, 2,3 meter hög grävdes den ut. Under ett jordlager på 40 cm kom det fram ett stenröse - 17 meter i diameter - i vars mitt man fann ett rektangulärt brandlager om cirka 5,4 x 4,5 meter. Förutom två brända människor och en massa prylar, fann man ungefär 800 båtnitar och 200 spikar. Utifrån detta har man rekonstruerat fram ett skepp som var 14 meter långt (jfr den gutniska knarren). Men man hittade fragment av ett underligt föremål. Så här säger Arbman: "Dessa fragment består av ett grovt smitt bandformigt järn som bildat en båge eller en cirkel och haft bladformiga, tätt placerade prydnader på utsidan. Inuti denna båge eller cirkel har det funnits troligen fyra grupper med vardera tre ringar inuti varandra. En del kraftiga järnband med grova nitar har uppenbarligen fäst denna egendomliga pjäs, som haft en diameter på något över en halv meter." Kika nu på detaljen ovan. Arbman säger själv att man nog kan jämföra det bretagnska fyndet med prydnaden i akterstäven på detta skepp. För undertecknad syns det vara nästan samma grunka som hittats i Bretagne, om det nu inte är just den grunkan från just detta skepp. I så fall är det en gute från Stenkyrka som har bränts i västervåg någon gång under vikingatiden. Holger Arbman kommer också att tänka på Ibn Fadlans skildring av en vikingabegravning då denne träffade rus, vars fruar eller flickor hade gutniska kläder på sig (här finns en artikel om vilka ruserna var) - vi skall tillägga att den dosa Ibn Fadlan såg inte alls var det utan den var platt, om man får tro Ingmar Jansson i boken Gutar och vikingar. Fastländska experter upprepar samma argument som står redan i Gernandts konversationslexikon från slutet av 1800-talet och lyder att rus = svear (rus kommer av någon anledning från det forna ordet rodr, vilket av någon anledning ingår i Roslagen, och dessutom kallar finnarna Sverige för Routsi - och alltså är rus = svear från Roslagen). Våra gotländska experter säger, om jag förstått de senaste vikingaskriverierna därifrån rätt, att rus = svear eftersom det begravningsskick Ibn Fadlan beskriver inte verkar förekomma på Gotland - att man bränner folk i sina båtar (fast brandgravar är vanliga förstås, se Gun Westholm i Gotländska Arkiv 2005 - Vikingaön). Det finns händelsevis olika åsikter bland gutarna. Men nu kan alltså den som vill påstå att det har hittats en gute på västervåg bränd i sitt skepp i Bretagne och att ruser är samma sak som gutar. Vi kanske bör nämna att det är den enda vikingatida mansgrav som har hittats i hela Frankrike och på historiska.se föreslås utifrån gravgåvorna att det är en norsk hövding. /text och foto Bernt Enderborg |
|