Dunbodi - Lanthandelsmuseum

Någon kilometer efter Dalhem kyrka och Hans Kroks kors ligger Dunbodi på den väg som i folkmun kallas Näsungs broar (du kör förresten förbi gården Näsungs på vägen), en lanthandel såsom en sådan tog sig ut i början av 1900-talet; det drevs affär på platsen mellan 1903 och 1974.

Det är ett storverk det där, Dunbodi, ty samlandet av föremål har pågått under så gott som hela Per-Ove och Maj-Britt Pettersons liv, av intresse och glädje.

En lanthandel från den tiden var inte vad vi i dag kallar en lanthandel, eller bodi som vi gutar säger, utan en dåtida sådan skulle ha allting. Mängden burkar, flaskor, askar osv är imponerande - det är proppat med saker, cigaretter, köksattiraljer, potatismjölkvarnar, lampor, lyktor, koppar, fotogen, TV-kannor, porslin, konstiga namn, bröstkarameller, tvålpulver, trollskum, ansjovis, torkad spenat, stora burkar som det stå Bon-Bon på, Seglarpunsch, Nyköpingsbrännvin och Pilsner Bier från Wisby Bryggerier. Det finns en underbar kassaapparat från Berlin, leksaker, prydnadsföremål, tubklänningar och fi donc vad många grejer, Algots specialsydda kläder. Man skulle lätt kunna tillbringa en dag där bara för att få fingra på allting.

En och annan av oss har säkert undrat varför det heter TV-kanna - gör inte det.

Det finns ganska många gamla reklamskyltar också, t ex en blå BP-skylt, Arboga-margarin, Kanolds Cacao, Monark cyklar, Salicedren salva, Det bästa hvetemjölet från Malmö, Loranga osv.

Man hade snyggare skyltar förr!

Och ibland undrar jag om inte allt var bättre förr. Det verkar ha varit gladare på nåt sätt. Nu är allting konsumentdeklarerat, luftkonditionerat och livlöst. Vi tröstköper kläder fast vi vet att ungar syr dem, vi går på särskilda barer för att dricka kaffe och vi hälsar varann världsvant med kassar, bagar och märkesvin i påsen. Vi ägnar oss åt social kompetens, håller med varann om strunt, väder, i stället för att ta oss tid, lyssna, och möta vår nästa som en glad överraskning.



Varför inte gå 100 år tillbaka i tiden. Titta på alla burkar och prylar, ta med dig en god historia, hälsa på folk, säg att det var roligt att träffas, skratta. Eller är mobilen så viktig att du inte är mänsklig längre?



Per-Ove undrade förstås vad jag var för en figur och bad mig om hemsideadress och så. Och med mina kråkfötter skrev jag på rad 1 Bernt Enderborg, rad 2 guteinfo.com och mitt telefonnummer. Såna bokstäver kunde han inte läsa varför han själv skrev guteinfo.com på den nedersta raden. Du ser själv va?

- Det som är värt att göras, är värt att göras väl.



Kan du gissa vad du ser? Jag har skrivit om det på denna sida, men gissa först.

Dunbodi var lärorikt och glädje. Det är ett stort berikande av vår närkultur, som de flesta ungar i dag inte har en aning om. Så därför säger jag precis som jag sa om Wanges gårdsmuseum i Burs, alla skolklasser bör besöka Dunbodi i Dalhem.

- Guteinfo applåderar stående och rekommenderar med glädje Dunbodi i Dalhem.

Inte långt från Dunbodi finns förresten Hesselby järnväg där du kan få åka tuff-tufftåg, men missa inte Dunbodi, öppet från mitten av juni till mitten av augusti, ons-sön, kl. 12-17. Det kostar 20 för de stora och 10 för de små, skynda på, skynda på, men jag hoppas att de höjer priset.

/text och foto Bernt Enderborg