Jesu frestelse

Bilden ovan kommer från ett av dekorationsfälten på dopfunten i Stenkyrka kyrka. Bilden är sagolikt fascinerande, vi har visat den förut men mest i förbigående under rubriken Medeltida punkrockare - det är förstås inte riktigt snällt.

Dopfunten är från 1100-talet och har ännu kvar färgfragment sen snart nog 1.000 år. Det förefaller oklart till vilken verkstad, tillverkare, som dopfunten skall hänföras, såväl Majestatis som Hegvald är föreslagna, och lärjungar till dessa, se Stenmästarna. Man måste väl tillstå att den ganska mycket liknar ett verk av Hegvald, vars verk bara finns på Gotland ehuru gutarna exporterade omkring 1.000 dopfuntar i Östersjöområdet enligt Gotlands Museum, och hans dopfuntar är nog de allra häftigaste, även om Roosval ansåg att en annan är medeltidens främsta konstverk.



Här är ett annat dekorationsfält på den övre delen av cuppan. Båda fälten visar hur Jesus frestas av Djävulen.

Ovidkommande tankar - vad vill dopfunten dig
Det finns förstås inte någon som har sett Gud eller Djävulen, inte ens konstnären till dopfunten i Stenkyrka. Jag tror säkert att det finns folk som menar sig ha sett både det ena och det andra, uppenbarelser av hjärtbankande magnitud, men jag hävdar trots detta att ingen har sett Gud eftersom det skulle vara totalt poänglöst (vi skulle inte ha någon fri vilja om vi visste säkert att Gud fanns, se Gud Fader i Ganthem och Tänkaren i Lye).

Läser man en modern uppfattning, som t ex Humanisternas, där det sägs att sådana:

"...värnar om det sekulära samhället och åtskillnaden mellan religion och politik. Vi strävar efter att de mänskliga rättigheterna skall vara överordnade religiösa dogmer, normer och värderingar."

Och det kan man inte annat än att hålla med om, även om jag inte alltid riktigt förstår vad de menar med bl a åtskillnad, religiösa dogmer och allmänmänskliga värderingar, men det kan i och för sig vara detsamma. Humanisterna förutsätter i alla fall att religion inte är bra, även om deras åsikter bara är en annan sorts tro och de gjort sig själva till gudar.

Förmodligen är jag sällan "renlärig" men jag kan inte låta bli att tycka att vi genom syndafallet som i Burs och sidan om bråkstaken utrustats med en fri vilja och att vi kan skilja på gott och ont. Nu kan vi förstås med humanisterna säga att det har vi givetvis i alla fall, oavsett samtlig religion, men jag tänkte försöka bevisa för dig med hjälp av Dostojevskij att det säger kristendomen också.

Frestelserna
Djävulens frestelser som avbildas på dopfunten bestod i att Jesus skulle:

* göra stenar till bröd
* hoppa från en hög klippa för att få veta att han är Guds son
* tillbe Djävulen i utbyte mot all makt på jorden

Förutsättningen i Dostojevskijs bok Bröderna Karamazov är att i en berättelse av Ivan så har Jesus nedstigit till jorden och av medlidande återuppväckt en flicka till liv. En Storinkvisitor ser detta - och hans syn förmörkades (därför att den katolska kyrkan hotades) - och hans makt var sådan att han lyckades få Jesus fängslad. Nattetid besöker Storinkvisitorn fången och anklagar honom för de fel han anser att han har begått. Jesus säger ingenting.

Nedan är bara några citat för att du skall få ett hum om det hela. Boken är långt utförligare och bättre, måhända omskakande för den som försökt tänka på sin roll i universum, sin religion.

Storinkvisitor säger om frestelserna: "Ty i dessa frågor fanns liksom samlat och i dem förutsades hela mänsklighetens fortsatta historia och där frammanades tre bilder, i vilka förenades och samlades människonaturens alla olösliga historiska konflikter och motsättningar i hela världen".

Den första frestelsen innebär att, om Jesus följt den, religionen inte längre hade varit frivillig. Storinkvisitorn säger: "Men du ville inte beröva människornas deras frihet och avvisade deras förslag, ty vad är väl frihet, så resonerade Du, om lydnaden köps med bröd?" Och lite längre fram: "Och även om du kommer att följas av tusentals och tiotusentals som predikar om det himmelska brödet, hur blir det då med de miljoner och tiotals miljoner, som inte har kraft att avstå från det världsliga till förmån för det himmelska brödet? Eller är det bara de tiotusen stora och starka som är kära för Dig, och skall de övriga miljonerna, oräkneliga som sandkornen på havsstranden, som är svaga men som älskar Dig, skall de bara få tjäna till offer för de stora och starka?"

Vad gäller den andra frestelsen säger Storinkvisitorn eftersom Jesus inte hoppade och det bevisades genom ett underverk att han är Gud son, dvs han skulle fångas av änglar, för det står så skrivet, i stället för att krossas mot klipporna som du och jag: "Men du visste inte att i samma stund människan förnekar undret, i samma stund förnekar hon också sin Gud, ty det är inte en Gud människan söker utan ett underverk." Vidare: "Du steg inte ned från korset, när man ropade till Dig, hånade Dig och gjorde narr av Dig: 'Stig ned från korset och bevisa vem du är'. Du steg inte ned, därför att du inte ville än en gång förslava människorna genom underverk - Du begärde deras frivilliga tro och inte deras underverkstro. Du hoppades på deras frivilliga kärlek och inte slavens underdåniga vördnad för en makt, som den böjer sig i skräckfylld vördnad för."

Vad gäller den tredje frestelsen säger Storinkvisitorn: "Det var för jämt åtta århundraden sedan som vi tog ifrån honom det som Du indignerat avvisade - det där sista han erbjöd dig som gåva när han visade Dig alla de världsliga rikena: vi tog Rom och Caesars svärd från honom och utropade oss själva till jordens enda kejsare, fastän vi till dato ännu inte hunnit föra vårt verk till fullständigt slut." Och: "Ännu länge får man vänta på dess fullbordande och vår jord har ännu mycket att genomlida, men vi skall uppnå vårt mål och bli caesarer och först då kan vi börja tänka på allmänsklig lycka. Men Du hade redan då kunnat gripa Caesars svärd. Varför avböjde Du detta sista erbjudande?"

Korteligen kanhända man kan säga att Storinkvisitorn nog menar att den Katolska kyrkan har på sitt sätt tackat ja till alla frestarens erbjudanden för att erbjuda sinnesro för alla de som kan skilja på gott och ont men inte orkar med det fria valets ohyggliga börda. Det är alltså kyrkan som svarar för undret, mysteriet och auktoriteten, och det är alltså den som ger människorna frid genom att få dem att tro på honom så som de lär ut, vilket alltså inte är ett fritt val med kunskap om gott och ont och med Jesus som enda förebild.

Det går nog inte att så kort som ovan ge en föreställning om Dostojevskis bok och den monolog som förs i berättelsen ovan, och det tör också hjälpa om du har läst Georg Henrik von Wrights tänkbara bok vid namn "Förstå din samtid". Och det är som bekant bara att öppna en dagstidning, vilken som helst, så kommer du att läsa om folk som inte kan skilja på gott och ont, som inte orkar bära det fria valets börda och som sätter sin egen lycka framför hela mänsklighetens.

Vad är kultur
Det är sånt här som har försvunnit från vår kultur. Det är tråkigt. Men den finns kvar bara du kikar efter, t ex på dopfunten i Stenkyrka. Jag ser underbara ting.

/text och foto Bernt Enderborg