Soluppgången bei Natudd

När jag anländer strax efter 5 på morgonen den 12 april 2014 och parkerar bilen på Örnkull är det bara någon plusgrad varmt, jag hör hundratals, kanske tusentals vitkindade gäss kackla ute i viken när jag går runt i halvdagern. En kort timme senare förändrar molnen färg bakom bodarna, Aurora kommer.



Och snart är hon där med guld mellan horisont och moln, den rosenfingrade. Ser du byggnaden på vattenytan strax till höger? Den står på Storholmen.



När solen gömmer sig bakom molnen tar jag ett kort för att visa morgonrodnaden men bilden är för liten för att förstå.



Det räcker inte med gäss i viken. Hela tiden kommer nya flockar in från hav och holmar. Har man inte sett vitkindande gäss förut så får man sitt lystmäte.



Ibland känns det som i ett naturprogram på tv, fast i verkligheten. Har du läst Beowulf så syns Örnkull på bilden, alldeles före skogen.



På andra sidan viken har gatlyktorna i Ljugarn antingen släckts eller så syns de inte längre vid sjudraget. Västerut över skogen ser man från norr till söder tre kyrktorn, Alskog, Garde och Lau, och också Svajde och Masrebodar längs stranden.

Det slår mig att det var en sån här morgon de gav sig av, vikingarna, de som byggde vår största kulturskatt och fyllde dem med konst som krucifixet i Alskog, de bysantinska målningarna i Garde och triumfkrucifixet i Lau, ett av Norden största.

- Va ska eid pall sorka?
- Miklagard.

Det är bara någon plusgrad, stela fingrar, varmt kaffe.



Utsikten från Laubackar över viken är nåt av det vackraste jag vet. Bilden visar viken från andra hållet, från Örnkull, utanför Amynde, samman med Eos. Får jag föreslå en morgon vid Natudd? Men du kanske tycker att östra Gotland är för långt bort.

- Konstantinopel är långt bort.

/text och foto Bernt Enderborg