Lau käldu

På östra sidan av Laubackar, som är en hyfsat stor Litorinavall, ligger en förnämlig källa med friskt vatten. Några hundra meter åt norr ligger grottan Godugn och efter ytterligare några hundra meter till finns en fornborg.



I det lilla huset, eller vad man skall kalla det, finns en liten fontän för törstande och bakom detta går en brant stig uppför backen. Därifrån har man nog Gotlands skönaste utsikt. Utanför ligger Lausviken, badstrand och skyddsområde, med sina flytande småöar, Nyen i grannsocken När kallas den udde som sticker ut i viken mitt i bilden och i norr ligger det sköna samhället Ljugarn och glittrar på sin ljusa udde.



Stigen med trappan bakom det lilla huset. Som du ser är det inga gigantiska berg, så det blir inga väldiga bergsutsikter, inga vrålstup, inga övermäktiga vyer, inga alper.



Uppe på backen går en liten stig mot norr och följer man den så är man strax framme där skogen är borta och välskötta åkrar tar vid.

En och annan kommer säkert att reagera på att jag kallar utsikten för Gotlands skönaste. Och antagligen är det många som anser Ekstakusten är vackrare, eller vid kastalen i Fröjel, kanhända Grogarnsberget, Ihreviken eller Sigsarve strand och den som har stått vid den lilla grusvägen och kikat ner över dalen vid Ringvida på Fårö torde ha invändningar, men utsikten österut från Laubackar är i mitt tycke vackrare. Det är inte vyerna, dramatiken, storslagenheten, utan nog färgerna. Lausvikens gyllene sand skänker havet en särskild färg, de gröna, svagt sluttande åkrarna blir särskilt gröna på nåt sätt och luften är stark ända ner i tårna.



Här har jag zoomat in en av holmarna ute i Lausviken. Utsikten går nog inte att beskriva, men man mår bra av den.

Överkurs
På Lau sockens hemsida står att Lau Käldu har blivit lite av en symbol för socknen, och det kan väl vara bra, men Lau har också ett av de skönaste kyrkorummet på Gotland vars efterklang är vida berömd, se kyrkan, och de har därtill ett av Nordens största, om inte störst, krucifix.

Sockennamnet Lau sägs betyda "öppen, betad strandmark", och det stämmer hyfsat bra från Laubackar ut till Närsån, se Ormkvinnans barn, men uppfrån Fie och Kaupare och ner över Gannor och ut i den väldiga Lausmyr stämmer det inte nåt vidare. Och så kan man väl lite privat undra vad "Laubackar" kan tänkas betyda.

/text och foto Bernt Enderborg