Asunden och öarna utanför Slite

Asunden är vågor av småsten på en bestämd klippa i ett omtänksamt hav.

Naturreservat om 8 hektar varav 5 är vatten. Tidigare fanns ett batteri på ön, två stora kanoner om 120 ton, men i nutid är Asunden avsatt för friluftsliv, kanske för att allmogen må hämta vederkvickelse till kampen i ekorrhjulet, i Sisyfos backe, på Keops pyramid, Konsums bagerier eller var du nu än arbetar.



Att gå runt ön är en skön promenad. Du får se annorlunda natur, stenvågor, klippor och raukfält. Raukarna är vackra, men med fantasi finns som alltid kontraster. Du ser honom va, på bilden: "Guldguler hy, matt blomstrande små kinder...", som Bellman säger om Movitz när lungsoten håller på att dra honom i graven. Han står inte som Karl XII i Kungsträdgården och bara pekar, ögonen är öppna.



Det finns ganska många stora raukar, många som är mer än ett par meter.



Nere i vattenbrynet under raukfältet skapas nya former i Gotlands vatten.



Raukfältet en bit uppifrån backen. Det är Hideviken bakom raukarna som försvinner in i landet. Udden som går ut på andra sidan om Hideviken heter längst ut S:t Olofsholm, där Olof den helige landsteg i början av 1000-talet och där det också finns smått med raukar och en liten badstrand, en hamn också. Det finns raukar i Hideviken också.

Och eftersom du kommer att se öarna utanför S:t Olofsholm, så skall jag tala om vad det heter: den lilla närmast land heter Hojskär, vit bård, den lite större en bit längre ut heter Skenalden, vit bård, och i själv verket ser du Ytterholmen i Hellvi också men eftersom du tror att det är en bit av S:t Olofsholm kan det väl göra detsamma.



Här är raukfältet från öster, raukarna är större än vad bilden tycks visa.



Efter raukfältet österut finns en klippstrand av små block som är härliga - håll reda på ungarna - men sen början ett stycke stenstrand.



Det är inte mjukt havsslipade stenar utan stranden är hård och kantig; krossat virke. Vänder du på dig och ser rätt ut i havet så missar du inte ön Majgu:



Det är nämligen lite av en skärgård utanför Slite, och ön på bilden är alltså Majgu.



Ovan skrev jag att Asunden är vågor av småsten, och det är vad du ser på bilden. Tiden har liksom upphört och Gotland stigit ur havet på en natt, se Gutasagan.



Den lilla ön utanför Asundens södra spets, Kalvhäll, mellan Majgu och Enholmen, heter Grunnet. Nästa ö in mot Slite är Enholmen, den med en fästning på. Du ser dem från badstranden i Slite. Jag tror att jag bakom och till höger om Enholmen såg Sju strömmar och Bogeviken.



Väster, eller sydväst, eller vad det blir, om Asunden ligger Slite, vars skyline är åtminstone lite att komma med. Det är Cementa. Vänster om vattentornet står en kvarn på Lotsbacken, se ryssarnas verk, och strax till höger, innan Cementas silosar, har du Slite lanthamn, och till höger om skylinen ligger Lännahamnen.



På Asundens sida in mot Slite ligger ett stycke klippa. Vidare inåt Slite efter klippan ligger ett lite större våtmarksområde där det inte går att gå.

Strax till höger om Slite ser du förresten en kyrka på en backe, Othem kyrka, och har du bra ögon och ser över skogen i förlängningen av viken, Vägumeviken, så ser du också Lärbro kyrka. Några fler kyrktorn såg jag inte, fast man kan tycka att jag borde ha sett också Boge kyrka på andra sidan Sju strömmar och Bogeviken.



Det tycks som att det ligger någon meter hårdare kalk ovanpå en lösare grund som vattnet med tiden löser och upp forslar bort, varför stora klippblock brakar ner. Du hör hur det droppar, åtminstone gjorde jag det den 29 mars 2014. Det finns ett slags grottor, eller överhäng, i klipporna, där du inte skall befinna dig.



Här ser du ett kort uppifrån Asunden där vägen från fasta land för dig ut till ön, en liten slingerkrok. För att hitta till Asunden kör ner mot Barläst varefter det finns det små skyltar som leder dig rätt; det står Asunden på dem. Men vägen är i skrivande stund inget vidare, ganska många djupa hål i grusvägen, så kör försiktigt.



Länsstyrelsen säger att det finns lite ovanliga växter på ön, som strandkål och luddvedel, men sådana gör inget större väsen av sig i slutet av mars. Däremot såg jag blåsippor, och det hade jag inte väntat mig i denna underliga, karga, sköna natur.

Besök Asunden! Du kommer inte att ångra dig.

/text och foto Bernt Enderborg