Boris och Gleb

I Garde medeltida kyrka, en av de äldsta stenkyrkorna på Gotland, återfinns målningar i tornbågen som är bysantinska. Målningarna är helt unika och så sevärda att bara de är värda ett Gotlandsbesök. Över till lite historia:

Forne biskopen Olof Herrlin har skrivit en artikel om målningarna i den intressanta skriften De hundra kyrkorna ö, 1979. Guteinfo fick ett helt gäng sådana böcker av Visby Stift. Vi tackar och bockar! Mycken kunskap står att finna i dessa.

Biskopen säger att enligt en gotländsk tradition så är det de båda ryska prinsarna Boris och Gleb som framställs. Boris var en av sönerna till storfursten Vladimir i hans år 989 ingånga äktenskap med byzantiska prinsessan Anna, och möjligen var Gleb också en frukt av detta. Giftermålet sägs innebära ett förbund mellan den kristna tron och den byzantiska kyrkotraditionen.

När Vladimir dog 1015 tog en annan son makten, den hedniske Svjatopolk, som förstås tog sina bröder/tronrivaler av daga. Man förväntade sig att Boris skulle ta upp maktkampen men han sa i stället: "Bort det att jag skulle lyfta hand mot min äldre broder", och det sägs att han dagen innan hade bett böner där han förutsåg sitt öde. Gleb mördades av Svjatopolks folk på Dnjepr vid Smolensk.

De båda kristna och mördade prinsarna begrovs sida vid sida i den helige Basilius kyrka i Vychgorod nära Kiev. I Nestorkrönikan i Axel Alfons översättning sägs om dessa: "De är kroppsligen och ännu mera själsligen förenade hos hela världens Herre och leva hos honom i evig fröjd i en outsäglig klarhet. De bringa rusernas folk helbrädgagörelsens gåvor... De är skyddshelgon för Rus, strålande ljusstakar, från vilka förböner alltid strömma för rusernas folk."

Om den gotländska traditionen stämmer så är det alltså rusiska martyrer som finns avbildade i tornbågen i Garde medeltida kyrka.



Olof Herrlin säger att rysk fromhet meddelar martyrernas helighet med termen strasstoterpzi, vilket betyder att de är lidandesbärare, dvs de startade inte krig eller mördades tillbaka utan miste hellre sitt liv än att i handling svika sitt kristna livsideal. Sånt kan man alltså bli helgon av om man är född prins och mördas av precis samma anledning - ett sorts nålsöga månne.

Florus och Laurus

En Anthony Cutler, säger Olof Herrlin, har studerat saken och han tycker att det är frestande att tolka målningarna som Boris och Gleb men slutar vid att det är Florus och Laurus i stället. Emellertid säger en av våra främsta experter, Elisabeth Piltz, 2016 professor emerita i Byzantine art history, att Florus och Laurus “inte avbildas i bysantinsk ämbetsskrud”, som är klädseln på målningarna, och att de därtill “helt saknar anknytning till Gotland”, dvs det är inte Florus och Laurus utan den gotländska traditionen om Boris och Gleb ligger närmare till hands.

Elisabeth Piltz hade vänligheten att kontakta oss och berätta detta. Vi ansluter oss till hennes slutsatser och tackar så fint vi kan: Tack Elisabeth!

När tillkom målningar

Elisabeth Piltz säger i ett mail till oss den 5/12-2016 att "Mästarna i Garda och Källunge skickades från Ryssland men var greker; alla biskopar i Ryssland vid denna tid var greker. I S:t Georg i Staraja Ladoga och i S:t Dmitrij i Vladimir finns unika bysantinska bildprogram, samma som i Garda och Källunge. De dateras 1157 och 1195. Jag hänför de gotländska målningarna till ärkebiskop Nifonts tid av Novgorod vid 1150-talet."

- Tack igen!

Vi spekulerar lite på sidan En av våra kyrkor.

Lite om ruser - och en bra upplysning

Olof Herrlin utgår från att ruserna var svear och skriver lite om detta som en skojig kläm på sin artikel, men araben Ibn Fadlan som år 922 träffade folk i staden Bulgar vid Volgakröken säger bl a att:

"Jag såg rus, som hade kommit dit i affärer och slagit sig ner vid floden Atil. ... Alla deras kvinnor har över bröstet en dosa fastgjord, som är av järn, silver, koppar eller guld, efter mannens förmögenhet och inkomst."

Det vanligaste i svensk historieskrivning är att säga att det var figurer från Roslagen som Ibn Fadlan träffade, vilket betyder att ruser = svear. Problemet för storsvearna är emellertid just kvinnornas dräkt. Den dosa som Fadlan beskriver är karaktäristisk för kvinnodräkten på Gotland vid tiden ifråga. Såna dosor har man hittat tusentals av på Gotland men inga i Svealand, där man i stället hittar ett platt dräktspänne som tjänat samma syfte.

Det ögonvittne vi har av ruserna säger alltså rimligen att dessa var gutar - en slutsats som också Sune Lindqvist drar i sin bok Uppsala högar och Ottarshögen. Och det är ju kul, för Nestorskrönikan säger som bekant att "ryssarna" bad ruserna komma och regera över landet, något som också påstås ha skett.

En bra sak värd att notera i vår mansdominerade historievärld är att jodå, kvinnorna var med! Inte nog med att de drog ett stort lass genom att ta hand om gården och jordbruket medan "husbonden" var på viking, kvinnor var själva med på tågen ibland, eller så bytte man arbete emellanåt. En handelsresa, säger våra experter, kunde ta upp till fyra år i anspråk.

Ännu lite till

Vi kanske bör nämna de spekulationer som finns vad gäller en runristning i Garde kyrka, se En av våra kyrkor. Och slutligen, för att återgå till målningarna, slutklämmer vi till med en fråga: Är det släkten som avbildas i Garde kyrka?

/text och foto Bernt Enderborg