Linde kyrka

Kor med absid 1100-tal. Långhus och torn 1200-tal. Det gotiska fönstret i absiden infogat under 1300-talet.



Omfattande kalkmålningar från 1200- och från 1400-talen, bl a om skvallrande kärringar, se Hjälp från ovan. En passionsfris finns givetvis på plats, se översikten, och några helgon, bl a S:t Per, S:t Andreas med sitt snekors, se målningen i Ganthem, möjligen S:ta Gertrud (eller S:ta Maria som kyrkan på något sätt), S:t Judas Taddeus, som togs avdaga med en klubba, S:t Bartholomeus med sin kniv, se den mer dramatiska målningen i Rone kyrka, och ett helgon med en skål ormar i handen, som jag inte är säker på vem det är, kanhända S:ta Eufemia eller S:t Patrick, han som trollade bort alla ormar från Irland. Dessa målningar är från 1400-talet.



Triumfkrucifixet är en kopia av ursprungligt 1100-talskrucifix.



Altarskåp 1521, mittensektionen på bilden ovan, Nådastolen kallas det där, en sorts framställning, kyrkoarkitektonisk säger Wikipedia, av treenigheten varför Den Helige Ande tör fladdra i närheten som duva; han framställs så därför att alla evangelister är överens om att han visade sig som en duva då Jesus döptes av Johannes.

Till vänster om treenigheten står S:t Egidius, som föddes på 600-talet i Aten, eremit, abbot och en av de fjorton nödhjälparna - på gammalt nordiskt språk heter han Ilian, som man t ex kan se på Östergarn kyrka som tör vara helgad åt denne, till höger står vår gamle vän S:t Olof med yxan i näven trampandes på otyg, se Olof den helige.

På det magnifika altarskåpets dörrar finns 16 små figurer till, apostlar och annat.



Altaret är medeltida med relikgömma ehuru relikerna givetvis är borta. Man kan undra vart alla benstumpar, träflisor, lockar och annat tog vägen. Det är väl inte antagligt att man helt sonika slänger bort en flisa av Jesu kors, såframt en sån fanns i kyrkan, ty det kan ju faktiskt ha varit just jämt detta.



Predikstolen är från 1600-talet medan de två dopfuntsbaser som finns i kyrkan är så gamla som från 1100-talet. Bilden ovan på den friliggande dopfuntsbasen från 1100-talet visar förmodligen förfärligheter som man slipper om man låter döpa sig; den andra basen sitter under dopfunten.

Denna djävulinna eller månne behornade häxa har förmodligen fått sitt straff efter att ha skvallrat olaga på bilden en bit upp på sidan.

Eller är det så som jag alltid har misstänkt att Djävulen alldeles som Gud är en kvinna. Fast det tycks mig som att Gud själv sitter på altartavlan ovan, och där har han något slags tomteskägg. Men det är väl inte säkert att det är Gud på bilden, jag vet inte, kanhända är det Moses, Abraham, David, Salomon eller någon åt det hållet.

Detta ansikte finns i den norra långhusportalen. I skrivande stund vet jag inte vem det är. Kanske ett helgon, en byggmästare eller liknande, råkar du veta så meddela oss gärna.



På dopfunten är cuppan är från 1200-talet medan själva foten är ett århundrade äldre.

Fornborgar alldeles i närheten av kyrkan
Nordväst om kyrkan ligger Lindeberget varifrån du har strålande utsikt och ett par fornborgar att begrunda. När du väl har fått syn på den nordöstra borgen så ser du den från vägen varje gång du kör förbi.

Till sist skall vi bara säga att den första kyrkan på Gotland som inte brändes ner av arga hedningar sägs stå "i vi under klinten". Det gör ju Linde kyrka, liksom Klinte och för all del också S:t Per i Visby, se Gutasagan, men läs för skoj skull också Före nedom klinten.

/text och foto Bernt Enderborg