Strandvägens Pensionats utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
Strandvägens PensionatSanda Lekarve 70162379 KLINTEHAMN Tel: 0498-24 52 59 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
KastelleFemhundra meter bakom dagens gårdar återfinns medeltida lämningar av gården Kastelle i Vamlingbo på Storsudret. Bilden ovan visar en del av ett förråd som finns kvar sen 1200-talet, men det antas också att byggnaden kan ha använts som en kastal, dvs ett skyddstorn ifall pirater, rövare och banditer hade vägarna förbi (kanhända därför stället heter Kastelle, vilket kommer från latinets kastell och återfinns väl också i dagens engelska som castle, slott). Gården ödelades vid sekelskiftet 1900; Torsten Gislestam sa förresten då vi språkades på Bottarvedagen 2013 att gården inte hade varit bärkraftig nog under de senaste århundradena.
Taket är från 1938 då ruinen som mäter 10,3 x 7,5 meter restaurerades; ruinen tillhör numera Föreningen Gotlands fornvänner. De bönder som hade råd med slika hus och byggnader - Linné sa 1741 på sin Gotlandsresa att det låg ganska många ruiner efter stenhus i trakterna - kallas vanligen handelsbönder eller farmannabönder i litteraturen. Av förrådshuset, som är av huggen sten, återstår bara det ena av två förrådsrum och en del av en korridor. Man vet emellertid att det har varit flera våningar över de tunnvälvda rummen; kanske två våningar eller i vart fall en. Takvalvet i det återstående förrådsrummet ligger ännu kvar, snart nog 800 år gammalt, ehuru det murbruk som lyser vitt här och där nog är av modernare snitt men valvet står sig uppenbarligen århundradena igenom. Någon slags gång finns fortfarande vid förrådshuset, men vart den leder är lite oklart trots att det förefaller finnas mera ruinrester, murar och stenhögar, kvar alldeles i närheten, under ett dött träd står några ovanliga stenar; sistnämnda är väl inte alldeles säkert ty saker och ting bärs av flitigt folk hit och dit genom tiderna, bl a kan nämnas att jag såg huggna stenar i de stenmurar (stainvastar) som löper på ömse sidor längs dagens åkerväg som tar en det sista stycket till Kastelle. Porten mot öster skulle säkert kunna påstås vara av romansk snitt, ungefär som när man ser ladugården vid Hångers källa i Lärbro (ladugården är inte med på bild), men om man klassificerar sådant vad gäller profana byggnader vet jag inte ehuru det säkert ingår i tidsbestämningen av ruinen på något sätt. Här är förrådsbyggnaden från norr, och som synes har dagens bonde vars gård inte heter Kastelle, ty den är nedlagd, djur i byggnaden; de betar på fälten som omgivningarna mot havet till utgörs av. Till höger på bilden ser du förresten lite av en stenhög som kanske har varit något som tillhörde gården; det finns rätt gott om stengärdesgårdar (staintun eller stainvastar som vi säger) i området, rent av så många att jag inte riktigt förstod hur det var tänkt - somt kanske är original från gården, eller så kikade jag inte ordentligt. Huggen sten i stainvast'n en bit före ruinen; märk skåran ovanpå stenen. Vill du besöka Kastelle så får du alltså räkna med att det går nötkreatur fritt på markerna, som emellanåt tar skydd i ruinen. Man kanske kan säga ungefär vad Linné sa då han 1741 fick se kyrkoruinen vid Roma kloster: Förrådshuset ett av de präktigaste, och man har tillfälle att se hur tiden kan spela sin metamorfos starkare än någonsin Ovidius; ett härligt förrådshus av marmor uppbyggt, upphugget och slipat men nu förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man kan få se i Sverige. Hur man skall beskriva landskapet i dag vid gården Kastelle i Vamlingbo vet jag inte, såvitt man inte helt sonika kan säga betesmarker på Storsudret (botanister skulle finna floran intressant). Man skulle nästan kunna säga att landskapet är surrealistiskt, eller åtminstone filosofiskt inspirerande, men då riskerar man kanhända nerdragna ögonbryn av bönderna i trakterna. På bilden ser du det ovannämnda döda trädet där det ligger några huggna stenar, och du ser också lite av de stainvastar som föreföll mig ha annorlunda dragning varför somt kanhända hörde till gården under medeltiden. Några hundra meter på en väg som den ovan får du promenera om du vill besöka ruinen vid Kastelle; ställ bilen vid de sista gårdarna och promenera vägen fram. Du får se en armlös väderkvarn där det strax bredvid också ligger ett vattenhål till djuren som vi gutar kallar för brya (en bröiä eller bestämd form bröiu), och för skoj skull kan du emellanåt kika i stainvastarna och se hur många huggna stenar du kan räkna. Några tips Vill du se ruinerna efter ett medeltida bostadshus så ligger slottet på Hule hällar också i Vamlingbo socken. Vill du se kastaler så finns en alldeles bredvid fantastiska Öja kyrka, se Kastalen i Öja, och en i bättre skick vid Sundre kyrka, bild finns längst ner på kyrksidan - fler närbelägna sevärdheter finns längst ner på denna sida. Och vill du veta vilken enorm skatt av ruiner från så gott som alla tidsåldrar som finns på Gotland så kanske några gluttar i vår Översikt kan vara något; tusentals faktiskt, varav något dussin i Visby. Historiska spekulationer Sudret var den rikaste delen av Gotland en gång i världen, bl a har Sudrets vapen, baggen med fanan, upphöjts till hela Gotlands - här en sida om Gotlands sigill och vapen och här har du baggen/väduren på riktigt. Och hur mycket sandsten till dopfuntar, kyrkoinventarier och slott runtomkring Östersjön som har exporterats från Sudret finns det ingen som vet, såväl konst som råvara - väldigt stora mängder. Vi har tidigare kopplat samman somliga borgar med vikingatida hamnar, som på östra Gotland t ex Walbierg i Lau och Burgen i Ljugarn (se också fiskeläget Langbjenne) och Kaupungs, och på västra Gotland t ex Styrmansberget och Lickershamns fornborg, dvs borgen var en stapelplats för varor som skulle exporteras, och kanske också en plats för köpslagan där handelsmännen (vikingar?) köpte vad hantverkare och bönder i trakterna producerade. Och eftersom omkring en kilometer västerut från Kastelle ligger en vik som heter Snäckhusviken, eller bara Snäckhus, alldeles vid fiskeläget Grumpe, se kartan över Vamlingbo - det kan inte ta mer än någon kvart att gå till stranden från Kastelle, och säkert inte längre än 20 minuter att traska till Stenmuseet i Kettelviken där det har brutits stora mängder sten. Viken antas ha fått sitt namn för att gutarna har haft hamnplats för åtminstone en snäcka därstädes - en snäcka var ett sorts vikingatida krigsskepp, se Gutalagen om ledung (snäckor stavas "snieckium" i Gutalagen, se också Var de fredliga handelsmän och för ett krigsskepp se en bit mer på sidan för Översikten om bildstenar). Och hade man krigsskepp i hamnen så hade man nog också båtar avsedda för handel, se Gutnisk knarr; sök på bildsten så kommer du att hitta många vikingatida skepp, och skepp från Vendeltiden också, vi har rent av gubben Noak själv i sten. Kastelle har nog sitt namn efter att det har stått en vad vi kallar kastal som alltså möjligen hängde samman med hamnen nere i viken. Och lite roligt kan det väl vara att kastell betyder slott, åtminstone i England, varför de försvarsborgar som kallas slott på Gotland kanske har fått sitt namn efter just jämt detta, se t ex Binge slott, Gudings slott, Kaupungs slott och Smiss slott; forskarna kliar sig nämligen i skallen och undrar varför i himmelens namn dessa platser kallas slott. - Kastell (latin), kastal (gutniska), castle (engelska), slott (svenska) - så är det nog. /text och foto Bernt Enderborg |
|