En promenad på Medeltidsveckan den 6 augusti 2003

Medeltidsveckan har flyttat ut ur stan, tja, inte särskilt långt, men i alla fall, man hittar inte marknadsstånden på den olidligt trånga Strandgatan utan man får gå minst 500 meter till Strandgärdet i stället. Å andra sidan är det en av de vackraste promenader man kan tänka sig. Antingen går man vägen genom Botaniska trädgården, den bör ingen människa missa, eller så får man går längs Strandpromenaden, som ingen heller bör missa.

Lite grann av den medeltida inramningen försvinner väl, men jag kan å andra sidan inte tänka mig att man på medeltiden skulle ha gått med på att belamra gatorna med allehanda stånd. Det har varit lite gnuff i tidningarna om "flytten". Damerna bakom idén till Medeltidsveckan tyckte att det var kass medan Medeltidsveckans kansli meddelade att de i stort sett har fått positiva reaktioner.

Någon levande gatubild ger nu inte marknaden på Strandgärdet, inte heller arenan för riddarspelen, men jag kan gott tänka mig att genuina älskare av Gotlands historia inte tycker sig ha lidit någon större skada. Hur det blir nästa år återstår väl att se.


På Strandgärdet alldeles bredvid det sprillans lasarettet hölls marknaden anno 2003. Att någonting på Gotland heter något med "gärde" förefaller inte vara så där vanligt. Kaupstäde, Sälstäde eller något liknande är nog bättre. Men det är väl bäst att inte bråka för mycket med de svenskar som ansvarar för den gutniska kulturen.

Vapen förefaller vara populärt. Det var många stånd som sålde knivar, yxor, pilbågar, svärd, brynjor och annat sånt. Ett stånd sålde så gott som uteslutande Den enda ringen från sagan om densamme. Kanderade äpplen, grillade vildsvin, lamm och mycket annat fanns att äta och dricka.


Gycklare är alltid på plats på Medeltidsveckan. Varhelst de ställer sig och framför en interaktiv teater, komiska eldslukarnummer eller något annat så samlas folk i en stor ring och beskrattar "galenskaperna". De flesta blandar olika trick med komiska infall. Och de är förstås skickliga i att få publiken med sig.

De stora skådespelet är förstås Valdemar Atterdags inridande i staden efter att ha slagit ihjäl den gutniska republikanska armén. Det finns ju sagor om en bit av ringmuren, Valdemarsmuren, som sägs ha rivits för att han skulle kunna komma in 13 man i bredd med sina soldater. Hur sant det där är vet väl ingen, men det kan väl å andra sidan vara detsamma. Faktum är att man inte heller vet om Valdemar verkligen brandskattade Visby. Sagorna låter ju honom ställa tre tunnor att fyllas med dyrbarheter, men stöd för något sådant verkar inte finnas i något som helst arkiv. Däremot vet vi att Visbyborgarna fick "slanta" något i alla fall, ty rådet skriver till hansestäderna senare att de hade skyddat deras gods genom att betala något (hur mycket vet vi inte). Vi vet också att borgarna fick sina handelsprivilegier på papper av Atterdag och att kommersen fortsatte som förut, men nu under Dannebrogen i stället. Förmodligen en lönsam affär för danskarna.

Valdemars tilltag, t ex att slakta nästan 2.000 människor i den gutniska republikanska armén (bönder kallas den i svensk historieskrivning), medförde också att Gotland förlorade sin självständighet för evigt, vilket vi firar under Medeltidsveckan med pompa och ståt.


Något som var särskilt roligt var det här ståndet vars halva skylt syns på bilden ovan. På den andra delen av skylten står "Grillad Kebab serveras i bröd", "Sallader och såser".

Det läckra var att det faktiskt inte var folk från Bakfickan nere i stan som sålde strömming utan invandrare från långt sydligare nejder. Men jag vet egentligen inte om man kan tala om invandrare på Gotland. Vi är allihop invandrare, ty Gotland har de senaste tusen åren varit det mest internationella ställen av alla. Det finns förstås nationalister, fosterlandsälskare och annat sånt på Gotland också, men det är bara stollerier.

Invandrare är lika bra gutar som alla andra. De är hjärtans välkomna! Och av någon anledning känner jag mig lite stolt när de nya gutarna står på Medeltidsveckan och kränger stekt strömming. Och de är ensamma om det.

De flesta som flyttar till oss från sydligare nejder kommer ju från långt äldre kulturer med långt äldre traditioner och sedvänjor. Det måste vara ett styvt jobb att försöka begripa sig på de kultur- och historielösa svenskarna.


Lederhandlung Roman R. Melcher från Tyskland någonstans var hos oss i fjor också. Han har en stor vacker vit mustasch med tillhörande skägg.

De flesta arbeten i hans ambulerande vagn är utsökt hantverk.

"Alle sorten, alle größen, ganze häute" står det på en av hans skyltar. Missa inte hans gröna vagn.

/text och foto Bernt Enderborg