I centralplaneringens anda

Nere i Ljugarns hamn på östra Gotland är det lugnt. En och annan fiskebåt, mest fritidsbåtar, vaggar i knusende ro. Några kilometer ut flyter holmarna som vykort och vid horisonten ser man ibland större skepp dra förbi.

När jag växte upp på 60-talet åt vi mycket fisk. Fiskegubbar kom förbi med dagens fångst, och mor köpte: torsk, torsk, torsk, flundror och den eviga strömmingen. Om fiskargubben råkat få upp några "Buttar" så slängdes någon med till katten (i dag är buttar fina fisken och serveras med skirat smör på restaurang). Vi åt böckling, rökta flundror och ugnsstekt torsk i långa banor. Det var billig och nyttig mat.

De som vill vara yrkesverksamma inom fiskerinäringen i dag har ett helvete. Näringen har nämligen utvecklats från småskalighet till industriell, antagligen därför att vi enligt planerna skulle få tillgång till mycket och billig fisk. Gigantiska investeringsplaner från EU i samråd med nationella politiker har medfört att jättetrålare dammsuger haven, så att dessa företagsamma fiskare kan betala de extremt låga räntorna på sina därigenom subventionerade och jättelika investeringar.

Fisk äter folk sorgligt nog inte särskilt ofta nuförtin och den har aldrig någonsin har varit dyrare.

- Smart Jens!

/text och foto Bernt Enderborg