Livlinan

Vill man någonstans när man bor på Gotland så kan man antingen ta flyget, kommunens miljonsubventionerade guldgosse har till och med startat en egen flyglinje, eller så får man ta Gotlandsfärjan. Det är egentligen inget vidare, men man kan leva med det eftersom Gotland är en så bra ö.

Rikstrafiken har emellertid 2005 aviserat prisökningar på färjan med i snitt 30%. Det är ju inte så att färjorna ligger under Vägverket, ty vägpriser till och från fastlandet har aldrig varit fallet. Om en fastlandsfamilj vill ta bilen och fara till Gotland så kommer det att kosta 3 500 kr med det billigaste alternativet efter denna prishöjning.

Om en liter bensin kostar 15 kr och din bil drar en mil per liter så kan du köra över 230 mil för samma pris, ungefär sträckan fram och tillbaka mellan Gotland och Stockholm sju gånger.

Även om vi gutar vill att du och alla dom dina skall komma och hälsa på oss, njuta av vår ör och ta del av vår gästfrihet, så är det svårt att konkurrera med andra resmål.

Självaste Gustav Vasa sa att Gotland var en pärla i hans krona när han ville införliva ön i Sverige. Nu lyckades han aldrig med detta, utan Gotland blev svenskt först 100 år efter hans död. Fast om du vill besöka denna svenska pärla mitt i Östersjön så får du pröjsa minst sju gånger vägpriset bara för att komma hit.

EU och andra myndigheter gödslar med pengar för att utveckla saker och ting på Gotland. Det kan vara precis hur korkade projekt som helst, skattesubventionerad konkurrens med näringslivet är vanligt och det finns inga som helst bromsar för att slarva bort pengar på sånt som redan är gjort, har gått i stöpet eller helt enkelt är korkat.

De flesta gutar, förutom bidragssökarproffsen, vore glada om myndigheterna, EU och såna grunkor, ville sluta med all denna bidragsverksamhet och om samhället i stället hjälpte oss med vägpriser till och från fastlandet.

Det vore en ljuvlig nåd att stilla bedja om. Och tänk så roligt det skulle vara att få träffa dig lite oftare.

/text och foto Bernt Enderborg