Gothlands Vext- och Fruchtbarhet

Det är många som i skrift har försökt beskriva hurdant Gotland är beskaffat, särskilt växtvärlden. Hakvin Spegel sa så här i sin Rudera gothlandica anno 1683:

"1. Ehuruväl hela öön synes ey annat vara än een Klippa, bestående ljkväl utaf åtskillig slagz steen, så hafver dock den milderike Gud behagat välsigna then Jordzmonen som henne betäcker, med margahanda gröda ock vext, varandes i så måtto thenna öön beqvämare för sine Inbyggiare än många andra länder fast the blifva högdt berömde.

2. Ty ther vexer 1) allahanda säd, Hvete, Rog, Korn, Hagra, understundom i ymnogheet, understundom til nödtorfft, så framt icke Gud täckes straffa med skadelig väderleek, Enkannerliga vexa ther Rofvor som hafva bättre smak än the som på andra orter finnas. 2) Många slagz sköna blomster ock kryddor på villmarken, the ther effter förfarna läkiares mehning hafva en besynnerlig krafft ock Egenskap framför andra som elliest annorstädes vexa.


Ett porträtt på en korbänk i Dalhem kyrka, nog från 1900-talets början

3. Åtskillig slags trägårdsfrucht när folcket sig therom befljta vill så at man ey allenast hafver valnötter, vjndrufvor, persiker etc. i sin fullkombliga mogenheet, utan ser ock månge af the beste örter enkannerligen rosmarin, nardus, cardubenedict vjnruta, Lavendel pollegium Gregoriana, etc. mycket trifvas ock främjas.

4. Fins ther herlig Timmerskog, så till Skepz, som til husbygnad, theraf både borgare ock bönder kunna giöra sig mycken fördeel och vinning, men itj Gothlandz skog, märckier man treggiehanda förandring, ty någre trää kallas Soolsnodde, i hvilcke ytan är vänd med Solen, men kärnan är rätt, någre kallas än yls, i hvilcke kernan är krokot, men ytan är rätt, någre kallas Soleyl, i hvilcke ytan är vänd på en sida och kernan på then andra, och then samma låter neppeliga klyfva sig."

Mestadels är Hakvin Spegels bok om Gotland stollig, men det om växt- och fruktbarheten stämmer rätt bra. Han var biskop, eller om det nu hette superintendent, på Gotland en gång i världen.

/text och foto Bernt Enderborg