En ormgrop på en bildsten, 700-talet

På en bildsten från Hunninge i Klinte skapad på 700-talet någon gång sägs att en ormgrop för avlivning är avbildad.

Om man skall följa det som är brukligt vad gäller skrivning av historia från Gotland så skall man väl återberätta de isländska sagorna om Ragnar Lodbrok och hur han fick för sig att erövra England med två skepp eftersom han hade fått höra att det inte fanns någon som kunde mäta sig i mod och mandom med hans egna söner (inte ens han själv alltså).

Lodbrok var ju som bekant gift med Sigurd Fafnesbanes dotter Aslög, som kallas Kraka i ett äventyr där hon klär sig i fisknät, och hon sände med Ragnar en utomordentlig skjorta som inget järn bet på. Även om Ragnar ansåg att det kunde vara nog med två långskepp för att på ett ärofullt sätt erövra England så lyckades det honom inte. Tack vare skjortan blev han inte ihjälslagen utan tillfångatagen och förd till kung Ella (Ethelred) som frågade efter hans namn. Ragnar bevärdigade inte en så oförskämd fråga med något svar varför kungen lät kasta honom i en ormgrop, och strax gjorde Ragnar följande ord bevingade: "Grymta månde grisarna om de visste vad den gamle galten lider".

Det är ju en spännande medeltida berättelse från Island (Saxo Grammaticus har ännu senare berört historien), som Du säkert har hört talas om i skolan eller annorstädes. I förbigående vill vi bara påminna om att det bodde ingen från Norden på Island när bildstenen ovan skapades, sagorna är omkring 500 år yngre och landnamet satte igång först 200 år efter att bildstenen hade ställts upp. Det sorgliga i alltsammans är förstås att Du kanske känner till sagorna om Ragnar Lodbrok men aldrig någonsin vetat om att det på Gotland finns bilder på ormgropar som är 500 år äldre än sagorna.

Ännu sorgligare är att man vanligtvis drar in de isländska sagorna i Gotlands historia. Det är helt underbara sagor, missförstå mig inte, men vad de har med Gotlands historia och tolkningen av den enda nordiska monumentalkonsten från forntiden är inte gott att veta.

Visst låter det häftigt med ormgropar, men ser det inte ut som att en flundra simmar alldeles ovanför huvudet på figuren, fler ser också ut som fiskar, så man kan gott undra om inte stenen helt enkelt är rest för en som drunknat - ett öde som inte är alltför ovanligt på Gotland. Det kanske inte är ormar utan ålar vi ser.

Vad kvinnan till höger på bilden gör på sjöbotten är inte gott att veta, fast det är det ju inte lättare att veta om hon är på land i stället. Måhända bör tilläggas att på Gotland finns inga giftigare ormar än vanliga huggormar, inte särskilt många heller, men kanske går det att ha ihjäl folk med sådana också.

/text och foto Bernt Enderborg