Packhuskällarens utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
PackhuskällarenStrandgatan 16621 56 Visby Tel: 0498-21 61 04 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
BlåsippaBlåsippa (Hepatica nobilis) trivs i mullrik skogsmark och påträffas i stora mängder på våren. Det är bara oj, vad mycket blåsippor det finns! Blått, blått, blått - överallt. Hurra!
I Sverige finns de upp till Jämtland och södra Västerbotten, men den har släkt, närstående typer sägs det i Floran, i Korea och på de Japanska öarna. Blåsippor använder myror för att sprida sig och lockar dem med oljerika frön som sedan flitigt släpas omkring. En liten grej bara... Det är många som blir bedövade av Gotlands rikedom på blåsippor medan de kanske inte är så vanliga där hemmavid. Det beror på att de inte trivs där. Det är alltså meningslöst att dra upp en massa rötter att släpa med hem i hopp om hav av blåsippor. Finns det inte redan blåsippor efter årmiljonernas saktfärdiga gång, så kommer de inte att växa nu heller. Däremot får Du plocka så många du vill att ställa på bordet, men plocka nu inte allt längs vägkanterna. Knalla in en bit i ett änge eller en skog, det finns miljoners miljoner. Blåsippornas färg sades en gång vara beroende av PH-värdet i marken där de bor, ty det finns blå, röda, skära och vita blåsippor, men det har uppenbarligen inget med detta sura värde att skaffa. Blåsipporna tycks anta den färg som behagar dem, mest blå av någon konservativ anledning. Det finns somliga som tror att lila blåsippor är mera korkade än bokstavstrogna blå och att de följaktligen borde växa i något annat land. Men om man betraktar ett hav av blåsippor en liten stund och konstaterar att de växer alla på samma plats i olika färger, så får man säga att det där med skillnad beroende på färg bara är skitprat. En annan sak med blåsippor är den fantastiska mängd som tittar fram på vårkanten. När man promenerar långt inne i skogen, moras, snår, överallt, så finns det myriaders miljoner med blåsippor. Och ibland måste man undra varför naturens rikedom blommar på såna ställen att det nog bara är jag som går där. Man kan bli religiös för mindre. Det är något särskilt med blåsippor. Nåt mjukt, nåt vänligt, nåt oändligt tilltalande. De är lätt giftiga allihop. Det finns vita blåsippor också, men de är inte så vanliga. /text och foto Bernt Enderborg |
|