Killinga - fornborgarna

Den usla bilden ovan visar den ena fornborgen, som sticker upp genom skogen på klinten mitt i bilden. Fotot är taget från den andra fornborgen. Vägen nere på bilden leder strax fram till Tjelvars grav, en skeppssättning från bronsåldern.



På informationstavlan vid klintborgen läser jag att borgen heter Killingaklint, något som författaren av informationsskylten tror kan bero på att klinten någon gång använts som djurfålla. Men "killinga" på gutniska får nog översättas med "killingarna" på svenska, och då är det förstås de två borgarna som har kallats för "killinga". Vi kan väl lägga till att ordet killingaklint lär inte många människor ha sagt; det låter som ett sentida informationsskyltsord.



Borgen jag står på är alltså en liten klint som mäter 75x25 meter. I söder finns en 25 meter lång och en meter hög mur men övriga sidor begränsas av små stup (den på andra sidan vägen, på bilden ovan mäter 95 x 50 meter).

Men passa dig! Blott 5-600 meter nordväst om borgen ligger en bergknalle som heter Spinnbjärgsbacke och där rasar Spinnbjärgsgubben, en byse med grå tröja och grå byxor men utan huvud och mössa. C.J. Gahnström vid Tjäldar sa 1930 att han sett honom varför han uppenbarligen "rasade" ännu i början av 1900-talet. Han ligger väl där och lurar tills något blindstyre med vackert huvud passerar. Ta av dig mössan om du är i närheten, han behöver en sån också.



Fornborgen ter sig från söder blott som en liten kulle, och särskilt stor är den inte. Vill du bli imponerad för hela semestern så skall du åka till Tors borg i stället, Nordens största. Men kanske har borgen en aktningsvärd ålder, den kan rentav vara från bronsåldern. Det är nämligen så att vägen som du ser på det översta kortet leder fram till Tjelvars grav, en skeppssättningen från bronsåldern - delar av vägen går visst att spåra tvärs genom skogen till den vackra dalen vid Gane i Bäl.



Långa banor av fornlämningar återfinns längs vägkanterna och fosfathalter inuti borgarna talar om att de har använts under en mycket lång tid.



Här är en bild från killingen på andra sidan vägen. Det är inga jätteburgar, som Torsburgen, utan tämligen beskedliga klintar ovanpå vilka folk har hållit på med nåt förmodligen sen bronsåldern.



Här och var i skogen ser man förresten gamla stenklunsar av troll som slugt folk i Boge lurat tills soluppgången har tagit dem. Nyktra geologer skulle förvisso påstå att det är raukar som växer ute bland tall och gran - du kan se dem hela vägen från Bogeklinten till Åminne. Om du kikar dig omkring så inser du strax att det korallrev du står på fortsätter ibland någon kilometer från kusten ända till Västerbjers i Gothem, där ju norra Europas präktigaste stenåldersgravar har grävts upp.

När du besöker "Killinga" så går du kanske på de äldst bebodda delarna av Gotland. På den tiden fick du simma eller åka skridskor om du skulle till Mälardalen. Men vi drar inte fornborgarna längre tillbaka än till bronsåldern.

/text och foto Bernt Enderborg