Mulde Gårds utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
Mulde GårdFröjel Mulde623 55 Klintehamn Tel: 0498 - 24 01 40, bostad: 0498 - 500 97 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
Skelett i vindarnaEtt av de romanska stilinfluenserna bäst bevarade skelett i Sverige står tämligen naket i blåsten och tuggar på avgnagda revben - iskalla pelare som i 900 år har sträckt på sig så gott de kan mot gotiska skyar. Den medeltida kyrkan i Roma, någon kilometer västerut, har inte heller den något fristående torn; en ryttare sitter på nocken och kyrkklockan klämtar på backen. Bygg ett torn!
Vid mitt vinterbesök på Roma kloster tycker jag mig höra jagande hundar i borthuggna skogar, hur vinden visslar i vassarna på utdikade sjöar och hur huttrande munkar på 1200-talet fångar fisk med blåfrusna fingrar i dammarna ett hundratal meter bakom ruinen. Det gutniska Alltinget är samlat på 900-talet, svärande karlar ryter att svearna kan dra åt skogen medan andra tycker att man skall skaffa sig handelsrättigheter i Mälardalen - det går säkert att köpa för en liten slant. En ogärningsman sprattlar inte längre i snaran i den ek som ännu står kvar bakom Kungsgården, landsdomarna lyssnar på den föredragande tredingshövdingen och Sveriges äldsta lagbok, Gutalagen, ligger uppslagen på en träbänk. År 1164 invigdes klostret i Roma. Av själva klostret återstår blott nedrivna murar - omgjort till ockupationsmaktens klumpiga kungsgård strax bredvid - och det Du ser på bilden ovan är skelettet efter klosterkyrkan. Förstör och riv, bränn allt! Reformationen som gjorde Gud till vår evigt förlåtande kompis i stället för en hämndgirig stamgud som förföljde ättlingar i tredje led, gjorde också processen kort med kloster. Men inte som den svenska reformationen, där rikedomarna drogs in till statskassan för att besolda legoknektar från Lübeck med uppdrag att mörda opponenter, utan som den danska, där tillgångarna användes för att hjälpa. Blodigt? Jag vet inte. Var tog det stora biblioteket vägen? Jag vet inte. Varför i himmelens namn lät man byggnaderna förfalla? Jag vet inte. Jo, det vet jag förresten... Pelarna står där. Oavbrutna. De har känt närheten av munkar, prelater, farmän, hanseater, landshövdingar, boskap och skådespelare i färd med att uttyda Shakespeare. Att vara eller inte vara? Jag vet inte, men stället är nedlusat av historia. /text och foto Bernt Enderborg |
|