Mulde Gårds utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
Mulde GårdFröjel Mulde623 55 Klintehamn Tel: 0498 - 24 01 40, bostad: 0498 - 500 97 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
GothemhammarInformationsskylten kallar borgen för en vall eftersom det till synes är en 500 meter lång vall, en och en halv meter hög och upp till åtta meter bred, uppbyggd av jord och sten. Och går vi tillbaka i tiden då valländarna låg vid strandkanten så är vi ända tillbaka till tidig bronsålder eller till och med stenålder. Bilden ovan är tagen i närheten av en den norra änden; den lilla vägen som leder till platsen går tvärs igenom vallen.
Det sägs vidare på skylten att man har hittat något från medeltiden vid en undersökning och sen resoneras om att vallen liknar några slag befästa kultplatser på fastlandet. Det är alltså ingen som vet hur gammal vallen är, vem som har byggt den och till vad nytta den har varit. Men man kan inte låta bli att koppla samman den med fornborgarna söderut i Östergarnslandet, som förefaller vara byggda ett par hundra år e.Kr. Gotland verkar ha varit osäkert vid den tiden. Men vi skall inte glömma bort att nämna att i Gothem, inte så långt från Gothemshammar, har man hittar de präktigaste stenåldersgravar vi känner till i Sverige. Gothem i sig är alltså en förfärligt gammal byggd. Som en jämförelse kan vi nämna att skulle man till det som kallas Birka i Mälaren vid samma tid som stenåldersgravarna kommer ifrån så fick man dyka. Vallen kan alltså gott tillhöra bronsåldern, dvs samma tid som då gutarna byggde ofantliga stenrösen. Går man några hundra meter längs vallen så blir den genast mer imponerande - den löper som en bred gata genom skogen. Det kan vara en liten promenad och samtidigt låta sig väl smaka av bergknallarnas bär. Såväl Rödsysslan som Knäroten ser man ju inte dagligen, inte ens på Gotland, varför bara de är värda en åktur till Gothemshammar. Den 14 juli 2003 så smakade såväl smultron som blåbär alldeles utmärkt. Rödsyssla och Knärot hittades men det är också lätt att få se sånt som Rallarros, som växer över hela vallen, stor och liten Blåklocka, Gulmåra, Prästkragar, Johannesört och mattorna av Mjölon missar man inte heller. Vid den södra änden av vallen återfinns några stenbumlingar. De ligger så att man kan tänka sig att det har varit någon slags byggnad där någon gång i tiden, men om så är fallet vet jag inte. Fortsätter man i vallens riktning söderut så ligger där en liten skogsväg. Går man vidare så tycks det som att vallen faktiskt fortsätter i vinkel åt nordost. Men det är inte säkert, ty det vimlar av gamla strandvallar ovanpå Gothemhammar om man tar och kikar efter. Vi avslutar med en bild på en Rödsyssla så att du inte missar dem när du strosar längs vallen och funderar över vad i sjutton forntidsfolken egentligen höll på med. För barnfamiljer så kan vi tillägga att det finns alldeles utmärkta badstränder i viken. Hela viken kallas Åminne på den uppsmällda informationsskylten vid vallen, där det sägs att Gothemshammar sticker ut mellan Botvaldevik och Åminne. På riktigt heter den Vitviken p.g.a den vita och mjuka sanden och har två bra badplatser, nämligen Åminne och Gothem Strandbad. Det borde alltså stå på skylten - mellan Botvaldevik och Vitviken - men det kanske kan göra detsamma emedan det är svenskstavat alltsammans. Gillar man språkfrågor så kan man undra över varför det heter Botvaldevik men Vitviken och varför sistnämnda inte stavas Veitveik. Det är ingen liten grej, vallen eller borgen, en halv Västergarnsvall, mången gothemsbo har arbetat ihärdigt på vallen, som alltså kan ha några tusen år på nacken. Men det är svårt att bli klok varför den ligger där den gör, hur det hela en gång var tänkt och varför det har lagts ner ett sånt otroligt arbete just där. Gotland har varit rikt befolkat ända sen bronsåldern och det förefaller åtminstone mig som att det fortfarande finns massor att avslöja om dessa avlägsna tider. /text och foto Bernt Enderborg |
|