Nystu källa

Nystu källa ett par stenkast från 147:ans buller är ett skuggigt andetag, ett naturligt vilorum, en plätt livsluft i en allt galnare värld. Stället är inte stort, knappast välbesökt, och egentligen ingenting särskilt och alldeles underbart.


Några bänkar finns för vägfarare, vandrare, cyklister och alla som vill höra sina egna tankar. En hygglig bonde har klippt gräset vid mitt besök den 25 maj 2007. Undrar vad han fick för det? Eller gjorde han det bara för att han ville? För att dela med sig?

- Guteinfo tackar det finaste vi kan.


Det doftade ramslök. Säkert hade delikatessaffärerna i Stockholm legat på knä och plockat om de bara visste. Själv gick jag och tuggade på en stjälk, som är bra mycket mildare än kaip, saftigare än gräslök och med en släng av vitlök. Gott helt enkelt. Jag tror att man kan äta hela växten, också själva löken.


En bänk i grönskan. Gotland växer friskt och vackert, frodigt mestadels, dock långt från torra backar, enständiga enar och småväxta tallar norröver. Hur mycket blomster som finns på platsen orkade jag inte ens räkna. Det är kryller och myller, glädje och lust, och mitt i alltihop en bänk där älskande kan vila ut.


Strax efter kyrkan, eller före om du kommer från det hållet, står en liten hemsnickrad skylt med allt blekare färg där det står Nystu källa. Kör man ner på den lilla grusvägen, bilden ovan, så är allt vad skylt du får mer stolpen i mitten på bilden ovan. Det står ingenting på den, och det är inte längre än max 100 meter ner på grusvägen.


Det går förvisso en stig neråt lundarna till från Nystu källa men om du fortsätter grusvägen ovan så kommer du efter en mindre kilomet fram till ett litet änge på vänster hand. Det är därifrån bilden ovan kommer, från en skylt som markägaren satt upp - älska i änget varsamt - och ha inte så bråttom heller förresten.

"Hult och lundar dyrkar de" har jag för mig att Tacitus eller nån annan jädra romare skrev nåt hundratal år efter Kristus när germanerna skulle beskrivas. Och man får väl säga att romar'n hade rätt, se förresten snippsnöjte.


Nystu källa är en vilopaus, ett ställe där älskande kan andas, där tankarna hörs. Det ligger på backar som varit bebodda sen hedenhös, den medeltida kyrkan ligger ett bösskott åt sydväst, och det nutida folket i Bäl bjuder oss ett tidsavbrott, en lucka i tiden.

Ordet Nystu, förresten, torde skrivas Nystugu på korrekt vägverkssvenska, som förtjänar subdorsala traumata, men det uttalas Nystu med ett långt y, om ett sånt kan tänkas - inte som nystan utan ny_stu eller så. Tja, egentligen uttalas det förstås inte alls så, nöistu kanske, och varför inte ta och skriva det på skylten i stället.

/text och foto Bernt Enderborg