Den vackra vägen

Det är svårt att säga vilken som är Gotlands vackraste kust. Men vägen, som skyltas som vackra vägen ligger bra till. Strax före Nacken ligger Stenmuseet, som du ser på bilden, och bakom finns Kettelviken och ute på udden det lilla fiskeläget Klasens bodar.

Om du kikar på kortet ovan så ser du att bergsryggen mittemot museet är plan som nocken på ett hustak. Det är det som är Husrygg, Häusrygg, ingalunda hela bergsryggen, som kallas Marbadn.



Den vackra vägen sträcker sig en mindre mil på västkusten från Hoburgsgubben i Sundre i söder och upp i Vamlingbos vackra nejder. Uppe på Madbadhaued, ungefär där jag står och tar kortet, blommar den pälsbrämade våradonisen omkring en månad från mitten av april.



Stannar du bilen vid Madbadhaued och kikar ner på stranden får du se underliga saker. Är blocken som ligger där skapade av människohand eller är det helvetesstormar som har bankat berget till rektangulära stycken:



Från den här kuststräckan har det levererats tusentals ton sten sen vikingatiden.



Det är högre än vad man tror, när man tar sig upp på backen, och den lilla stigen uppför Madbadhaued är inget för barn, högklackat eller äldre folk. Man har bra utsikt men åt väster och söder finns bara hav. Åt norr till ser du vindkraftverken på Näs.



Madbadhaued säger folk, åtminstone Torsten Gislestam i telefon den sista juni 2014, Marbadhuvud står det på kartorna, och Marbadhaued står det i ortnamnsregistret om den lättvittrade bergknalle av märglig kalksten, som gjort att berget fått sin avrundade form av tidens envisna gnagande. "Marbad" tör betyda något som "Havsbård" (mar = hav) ehuru du inte kommer att få höra någon gute säga Marbaden med alla bokstäver uttalade som i tyska utan möjligen Marbadn.

En B. Bolin uppgav för ortnamnsregistret 1929 att Marbadhäue var en "hög kulle mellan Burg och Häusryggen" - Marbadhäue betyder Marbadhuvud. Ingemar Olsson, ortnamnsforskaren, säger emellertid att ordet "haued" ofta används på Gotland för att "beteckna en udde, en bergsudde, eller slutet på en bergsrygg".



Uppe på kanten ser man att militären har försvarat Gotland under andra världskriget, men också en massa kalkblock som förefaller vräkta huller om buller. Riktigt vad som har förorsakat detta är inte gott att veta, nåt våldsamt, men förstås inget jämfört med fastlandets gigantiska granitblock och onödigt höga berg.



Kikar man inåt land uppe på Marbadhaued så har man hyfsat bra utsikt. Åt söder Hoburgen och Hoburgsfyr. Nordöst till ligger Gullstaini och lite längre bort ett naturreservat vid namn Vaktbackar.



Nere från strandkanten ser man att det är tre platåer innan man står ovanpå havsbården. Det tillkommer att ett litet stycke ut i havet ligger pallkanten, som är en liknande platå som Marbadn under vattnet. Det här innebär att det är så starka strömmar i trakterna att du inte ens får bada där.

- Det är ingen lek!



Och som vanligt är det våra bönder vi har att tacka för det vackra landskapet och de vackra vägarna - det finns inte många stenar på Gotland som inte är tillrättalagda.

Den vackra vägen är faktiskt vacker som en tavla, och om du kan ta dig upp på Marbadhaued så finns där ögonfägnad.

/text och foto Bernt Enderborg