Ted Ljungqvist

Nästan årets lantis 2012 (tvåa) i tidning Land och på Gotland framröstad som årets gotlänning 2012 - det är rätt häftigt. Jag var förbi och pratade med Ted Ljungqvist den 5 juni 2013 - han är en av dem som bl a ligger bakom det här med vägpriser på färjan, se demonstrationen 2012, och de har samlat in över 100.000 namn (ca 60.000 invånare på Gotland) - och det är alltid roligt att prata med engagerat folk.

Han var inte gute förut utan kom tillsammans med fru till Gotland i slutet av 1980-talet och blev kvar här - bra bra. Han har kämpat för lägre priser på färjan tidigare, och då lyckades han få ner priset med 35% - alla gotlänningar har all anledning att tacka Ted.



Juryn som delade ut priset som årets gotlänning 2012 lämnade bl a följande motivering:

”Mycket kan sägas om Ted Ljungqvist, men frågan är om inte envis är ordet som beskriver honom bäst. I åratal har han kämpat för Gotlands bästa vad beträffar våra kommunikationer över havet. Som en av de drivande bakom Gotlandsupproret har han i år fått ett enormt genomslag med uppmärksamhet i riksmedier och hela vägen till Rosenbad och regeringen. Ted Ljungqvist visar med tydlighet vad man kan åstadkomma med vilja – och envishet".



Det där med envishet, som jag egentligen tycker är lite dumt att säga, kommer sig nog av att han ganska snabbt tog tag i frågorna eftersom han insåg att Gotland särbehandlades av staten; bilden är från Aftonbladet den 12/9-1991. Är saker och ting fel så är de fel, är det inte rättvist så är det inte, svårare än så är det inte.



Problemet är emellertid inte längre gutarnas priser på färjan, utan det är alla andra som betalar orättvist höga priser - det passar säkert kändisar och politiker som har sitt sommartillhåll på Gotland men för alla andra så är det relativt dyrt att fara till Gotland. Och samma sak gäller frakterna, vi får betala ett 34% högre pris jämfört med vägpriser. Det är inte lätt att konkurrera om man är turistföretagare eller tillverkar något - vi exporterar mycket mat.

När gutarna demonstrerade mot färjepriserna 2012 så följde Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd sin strategi, som hon har hållit stenhårt på sen dess, nämligen att vi gutar som enda folk i Sverige får välja mellan pris och hastighet. Vi skall inte få några förbättringar trots att Alliansen avser att dela ut över 600 miljarder de kommande åren för att förbättra infrastrukturen i Sverige (det skulle räcka för vägpriser till Gotland i 1.000 år). Alla svenskar skall få det bättre - utom gutar.



Ted har förstås rävar bakom öronen och han uttalar sig inte förhastat, men vad gäller hur Gotland behandlas i kommunikationsfrågor tvekar han inte: "Det är ett misslyckande för demokratin".

Han säger dock att de gotländska politikerna sköter sig, fast de kunde kanske se till att höras lite bättre. Men varför är det så här, varför missgynnas Gotland i förhållande till andra landsdelar? Ted påpekar att gutarna är argare denna gång än 1991, då han fick träffa statsministern och lyckades påverka regeringen, men nu får inte ens våra toppolitiker träffa statsministern. Det förefaller dock som att regeringen håller fast i den strategi som kommunikationsministern drog av, dvs antingen långsamma färjor eller snabba färjor med höga priser.

Ett stort problem, säger Ted, med det nya föreslagna avtalet är att det inte som tidigare finns någon takpriskonstruktion, dvs att priserna aldrig får överstiga ett högsta pris. Antag att det rederi som vinner upphandlingen räknar med att ett privat rederi driver färjetrafik på somrarna och därför anpassar sitt tonnage efter denna risk. Antag också att det sommartrafikdrivande företaget inte alls lyckas med sitt uppsåt och drar sig ur leken. Då står vi där med upphandlad bastrafik med för litet tonnage och en efterfrågan som är för stor för det som upphandlats - och det finns ingen tak för priset. Vad tror du då att resan till Gotland kostar? Blir det billigare eller dyrare?

Och hur tänker Bonus Pater (en juridisk konstruktion som = den gode familjefadern) när han beaktar denna risk. Är den tillräcklig reell för att låta bli investeringar, låt säga på 50 miljoner, eller lägga dem på is? Hur skulle du göra? Investera i en stugby för 100 miljoner om efterfrågan riskerar att utebli? Skall vi i sådana fall hålla tummarna på en brandkårsutryckning av regeringen, eller kommer den att vara lika iskall som nu och dela ut 840 miljoner i veckan för infrastrukturinvesteringar till alla utom Gotland?



Fler och fler gotlänningar hör av sig till Ted och tackar för hans engagemang. Och det är bra ty kampen gäller egentligen inte vad gutarna får betala för färjeresan utan priserna för alla besökare och godstransporterna.

- Tack Ted! Hoppas att du och din familj orkar kämpa vidare. Personligen tycker jag att Gotlands kommun borde använda sig av detta eldhjärta i kampen för vägpriser.

/text och foto Bernt Enderborg