Aspisryttare

Vad den stenhuggare som på mitten 1100-talet skapade mästerverk hette vet vi inte varför den stora utforskaren av Gotlands medeltida kyrkor, Roosval, kallade hen för Byzantios, dvs "den konstnär som känner till den byzantinska konsten".

Bilden ovan är från dopfunten i Hejde kyrka.


Aspisryttaren i Träkumla kyrka, dopfunten målades i slutet av 1700-talet

Aspisryttaren

Ordet aspis är grekiska och betyder huggorm, giftig orm, och användes i konsten för draken (fabeldjuret, djävulen). Och om ryttaren säger Roosval i Konstinventariet rörande dopfunten i Träkumla kyrka: "Aspisryttaren: en drake, i den medeltida symboliska zoologien kallad »aspis», symboliserar synden som galopperar bort med syndaren."


Aspisryttaren i Eskelhem kyrka

Armin Tuulse, professor i konsthistoria vid Dorpats universitet, senare i nordisk och jämförande konsthistoria vid Stockholms universitet säger i en artikel på Fornvännen om Josefs dröm 1969 att aspisryttaren är en "symbol för syndaren, som föres bort till fördärvet av sin synd".

- Det är alltså grannen som är ute och rider.


Aspisryttaren i Hogrän kyrka

Eftersom drakar inte fanns i naturen i mitten av 1100-talet heller, bör symbolen rimligen betyda den inre kamp alla och envar har att genomlida - man får försöka tygla sig - och som kanske dopet hjälpte lite mot.


Aspisryttaren i Guldrupe kyrka

Dopfuntar av Byzantios finns i följande kyrkor: Atlingbo, Eskelhem, Garde, Guldrupe, Hejde, Hogrän, Sanda, Träkumla, Vamlingbo och Väte (Öja, ivägburen till museum) - däremot är jag inte säker på att det finns en Aspisryttare på varje.


Aspisryttaren i Sanda kyrka, missa inte att Maria spinner purpurull

Varifrån kom konsten

Så här säger Tuulse i artikeln: "Av alla anonymnamn som Roosval har skapat är »Byzantios» utan tvekan det mest träffande, ty hans formspråk visar intima kontakter med den bysantinska konstkretsen, främst då med den klassiska antikens figurteckning — en revolutionerande nyhet i Norden."

Men han påstår också av någon anledning att: "Kanske har stilen delvis nått Gotland via Ryssland, men lika mycket kommer Lund i fråga, där man hade direkt kontakt med bysantinismen i Italien".

Det Tuulse inte nämner är att Sofiakatedralen i Novgorod byggdes 1045–50, dvs samtidigt med att gutarna hade en kyrka där, se Oddgair dog i Holmgård, att det jobbade grekiska mästare på Gotland på 1100-talet, se Byzantios och ortodoxi samt att ryssarna hade två kyrkor på ön.

Gutarna hade alltså direkt kontakt med Bysans och bysantinismen. Varför de skulle ha behövt åka till Lund, eller fastlandet överhuvudtaget, på 1100-talet för att lära sig något om bysantisk konst går inte att förstå.

/text och foto Bernt Enderborg