En ful ankunge

- Kom får du se, sa Micke. Kan du gissa vad det är?

Jag följde med in i ett litet uthus och bland ankungarna under värmelampan satt en lite större grå luddboll. Egentligen var jag där för att plåta några av de snickeriarbeten som han gör, se hemsidan, men de hade tidigt i somras fått ta hand om en upphittad fågelunge som han ville visa. Kanske skall jag inflika att de är stora djurvänner och Mickes fru jobbade på Gotlands Djurpark förut, kanske gör hon det än.

- Vet du vad det är för nåt?

- Det var mig en ful ankunge, sa jag. Otymplig och tjock satt den bland de snattrande ankungarna som jämförelsevis sprang runt som skållade troll med pigga ögon. Men med sedvanlig tur råkade jag veta att det var en liten svan som vaggade baktung med stor gump.

Svanen har väl brett ut sina stora vita vingar över ankorna vid de här laget och känner sig nog inte annorlunda längre. Allting utvecklar sig, och glädjande nog finns det folk som ser till att förutsättningarna blir de bästa.

/text och foto Bernt Enderborg