Vad sa Linné

Tolv timmar (12) efter att Linné på väg till Gotland anno 1741 hade fått Karlsöarna i ögnasikte angjorde fartyget Visby. Och det han säger om Visby är förträffligt:

"Visby är den enda staden på Gotland, belägen nästan mitt på landet jämte västra stranden. Denna staden tycktes föreställa själva Rom i modell. Så många, så stora och så präktiga kyrkor stodo nu över hela staden taklösa av tider och omskiften bragte till rudera; deras höga murar av fast huggen sten, utan tillsats av tegel; deras härliga pelare och konstiga valv vände vår åtanka på denna stadens forna flor."

- Just det. Taklösa kyrkruiner och historiska tankar; se det där med valv också.

Linné fortsätter:

"Staden låg nästan utsträckt inom en halvcirkel inåt landet, upp för sidan av dess branthet, där det sluttar åt havet. Han var synnerligen stor, åt landsidan kringstängd med en hög mur, uti vilken voro åtskilliga stadiga och gamla torn, omgiven av dubbla dock förfallna gravar."

- Visserligen har villastäder vuxit upp utanför murarna och visst har pastellfärgade folkhemsboningar tillskapats i utkanterna men ungefärligen stämmer det, i vart fall om Visby tar slut vid ringmuren. Hans redogörelse för inkråmet stämmer i vart fall:

"Gatorna i staden voro mestadels ojämna, smala och trånga med något irregulära gränder: husen tyska, dels av korsverk, och dels av trä; en del av husen voro så gamla, att murarna utanpå stodo helt svarta; de mesta husen, som beboddes och som voro byggda av sten hade den nedra våningen välvd, vilka valv sades fordom varit köpmanspackbodar."

- Nedra våningen. Är det någon mer än jag som tänker på det där inbjudningskortet som Strindberg skrev en gång, där en del av vägskrivningen var: högra nedra botten. För den som inte har läst Linné rekommenderas han härmed korpulent. Utomordentlig prosa, härligt, till skillnad från det sliddersladder som jäser över och tränger in i våra själar via tidningar, reklambroschyrer och sladdar - urk, urk, urk!

Anbelangande folket i Visby sa Linné:

"Invånarna voro gladlynta, belevade och humana; de bröto något av ifrån den nu gängse svenskan och stötte något på norska med accenten."

- Glada är folk fortfarande, utom de sura, fast det där med norska får man väl byta ut mot riksstockholmska eller något sånt.


På midsommardagen konstaterade Linné att några hade byggt sig lövhyddor men att de flesta nöjt sig med att pryda sina hus med eklöv: "vartill vi igår såg hela hästlass införas, emedan björklövet var förbjudet." Och sen blir han åsyna vittne till vad alla än i dag ser, nämligen att "Drängar och pigor lupo skrattande hela natten till sina lekplatser", fast nu för tiden har för kråksångens skull drängar och pigor andra yrkestitlar och midsommarnatten har förlängts till juni, juli och augusti. Hurra!

I Stora kyrkan, S:ta Maria antar jag, förvarades några jätteben såsom underverk, men Linné finner att det rör sig om benen från en valfisk. Han påstår att den enfaldiga hopen trodde på det som hade spåtts om denna fisk, nämligen att domedagen skulle komma då den blir förtärd, "måste alltså intet vara långt borta" konkluderar han trankilt. Han hinner också notera att "Kakelugnarna här i staden voro av järn, och sades vara köpta i Norge."

Åtminstone jag undrar vad Linné tänkte då han läste om Jona i Gamla Testamentet. Nåja. Hans beskrivning av Visby är den trevligaste jag har läst: "Drängar och pigor lupo skrattande hela natten till sina lekplatser."

Visby är livat!

/text och foto Bernt Enderborg