S:t Nicolaus i Sanda

På norra långhusväggen i Sanda kyrka finns en framskrapad och tämligen stor målning av en båt i sjönöd, och man ser en helig man i aktern som reder upp det hela.

Att man kunde råka i sjönöd var alla Sandabor medvetna om när målningen först kom på plats, förmodligen på 1200-talet. Också i dag, inte långt från kyrkan, ligger ett museum för fiskelägen Korumpu, som kallas Kovik på vägskylten, där ett kapell har uppförts till minne av de som förlorats. Och det tör vara många som genom århundradenas vågor hoppats att Nikolaus av Myra, styrmannen, skulle komma till hjälp då sådan tarvades.

Måhända var S:t Nicolai ett särskilt vördat helgon på Gotland, åtminstone är det lätt att tänka sig det, och bl a i Visby finns en klosterkyrka helgad åt honom: S:t Nicolai. Nutiden har dock gjort honom till jultomte ty han räddade visst på 300-talet några fattiga flickor från prostitution genom att slänga gåvor till dem så att de kunde få gifta sig ordentligt. Och enligt legenderna var han en handlingskraftig man, ty på det första kyrkomötet år 325 i Nicaea så var frågan om Arianism på tapeten - Arianer tror inte på treenigheten om jag förstått rätt, dvs de menar att Jesus och Den helige ande är skapade väsen, och är därför kättare - och Arius själv, upphovsmannen till denna lära, var på plats, och det berättas att i stridens hetta så tog Nicolai och drog till Arius på truten.

Jag får väl dock tillägga, så att du inte gör nåt dumt, att nutiden betraktar inte nävrätten som argumentering, även om du tycker dig känna lust att klappa till en och annan lite då och då.

Den jul vi firar är en sed som kristendomen har tagit över, här är en scen från en bildsten från 7-800-tal någon gång:



Gris och gran och nån som går in i väggen, nog är det julfirande alltid.

/text och foto Bernt Enderborg