Djupvik

En skeppssättning som är 13 meter lång och 4 meter bred är tillfinnandes också vid ett av Gotlands vackraste kustområden med såväl ett par badstränder som fiskeläge och natur av stor skönhet avsatt till reservat - det är riktig många som har Ekstakusten som smultronställe på Gotland, inklusive gutarna själva.



Skeppet ligger i skogsbrynet på en öppen plats alldeles ovanför fiskeläget, och det är bara att se ner på marken så hittar Du fossil.



Det finns alltså många goda anledningar att förlägga en utflykt till Djupvik. Det finns saker att se, som skeppssättningen, fiskeläget, den annorlunda naturen, det finns saker att göra, som att ta båten till Lilla Karlsö och låta sig bedåras eller varför inte dra med sig grillen och avnjuta en solnedgång tillsammans med sin k. hustru och barn (det går lika bra utan barn och har du ingen hustru så ta någon annan). Ekstakusten är magnifik!



När vi i dag begraver våra döda låter vi dem ligga med tårna åt öster så att de kan se solen eller Jesus gå upp. Skeppssättningarna är överhuvudtaget inte orienterade öst-väst som våra gravar utan oftast i stället nordväst-sydöst.

Varför skeppssättningarna seglade åt detta håll redan under yngre bronsåldern är det ingen som vet (gravskicket är uppkommet på Gotland). Någon soldyrkan verkar det i vart fall inte ha varit fråga om utan man får väl anta att den avlidne skulle fara åt antingen nordväst eller sydöst. Vi kan väl också i förbigående notera att sydostlig vind är den allra vanligaste av vindar på Gotland.

I förbigående kan jag berätta en historia om gutarnas hälsningsseder. På Gotlandsfärjan råkade jag höra ett samtal av fyra medelålders vita svenskar som uppenbarligen hade lite hum om hur vi gutar hälsar varandra. En av dem sa:

"När två gotlänningar träffar varandra så säger någon av dem: Naj, va satan, är du här din jävla dåre?"

Det är inte så farligt som det låter utan faktiskt en hälsningsfras som uttrycker såväl glädje över att träffas som beundran över att den andre lyckats ta sig dit. Frasen kan gott ha uppstått då gutniska vikingar stötte på varandra i Ryssland, på de danska öarna eller neråt Svarta havet till. - Nu vet du det också.



För den som gitter kika efter så växer det smultron här och var. Det är väl lite ledsamt att det inte är fråga om större och sötare najkar i stället, men det kanske hade varit för mycket på en och samma gång.

/text och foto Bernt Enderborg