Brottet

Järnvägen som gick mellan Bläse Kalkbruksmuseum och Brottet var i drift mellan 1895 och 1954. Nu fungerar den som en turistförströelse och man kan åka fram och tillbaka från museet till Brottet.



I de låglänta delarna på den västra sidan, dit bilvägen går, ser man dåtidens ointresse för naturen. Man har lagt ifrån sig dynamiten och gått därifrån.



En bit på vägen från Bläse till Brottet går vägen upp till Medebys - den slutar vid gården och fortsätter inte, kör alltså inte den vägen - och just där står en gammal ruin av en kalkugn. Väggarna är nog till viss del uppstaplade i nutid och jag vet inte om det var en privat kalkugn som någon slitvarg till bonde har byggt eller om den tillhörde något större företag.



Den sista vägstumpen får du gå, sönderbankat månlandskap på ömse sidor.



Snart ligger den tysta vattenspegeln framför fötterna. Det är nog inte något badställe.



På något sätt blir jag alltid beklämd av kalkbrotten. Jag vill höra skogsvindsackord men hör bara dynamit, vrålande motorer och dessa eviga släggor.



Ovan ser du ett kort som Kenta Hansson tog då han besökte Bläse kalkbruksmuseum; korten återfinns på tavlor i en av bodarna. Killen med bar överkropp är Georg Moberg men jag vet inte i skrivande stund när de ursprungliga korten togs, och inte heller vad fotografen till dessa kan tänkas ha för namn.

Om du kikar på ett modernt kalkbrott, som ett av Cementas, så är det rätt ordentliga grejer, nåt så stort finns inte från förr, men kikar du runt på Gotland så kommer du att hitta många, många stora kalkbrott och därtill tusentals mindre ute i skogarna, ända från 1200-talet (förmodligen tidigare också) som t ex i Norrlanda. Det är också många, många gutar genom århundradenas starka armar som har sovit väldigt gott om nätterna.



Ett kort till från Kenta Hansson - tackar! Om du besökte sidan om museet så såg du ett fint och blankt tåg, det som man kör med i dag, på riktigt var det flera tåg som inte var lika vackra alla gånger.

Jag har svårt att bli så där betuttad av det sällsamt vackra i kalkbrotten, som Blå lagunen, Bungenäs, Furillen, Hide och S:t Olofsholm. Visst är det vackert, annorlunda miljö och så där, men fy f...

/text och foto Bernt Enderborg