S:t Hans och S:t Pers ruiber

S:t Hans och S:t Per är ruinerna efter två kyrkor som byggdes alldeles bredvid varandra under 1200-talet. S:t Per var helgad åt aposteln Petrus och stod kanske på den plats där Peterskyrkan låg - den första kristna kyrkan på Gotland som enligt Gutasagan fick stå obränd.

S:t Hans, som var den större av de båda, delade södervägg med S:t Per och var helgad åt evangelisten Johannes och har en speciell historia. Det var nämligen där den Lutherska läran för första gången förkunnades på ön. År 1527 tog emellertid den nitiske biskop Brask på visitation hjälp av länsherren på Visborgs slott och fördrev Lutheranerna från kyrkan. Men så snart biskopen avseglat till Danmark, Gustav Vasa ville nämligen ha tag i honom, höll Lutheranerna återigen gudstjänst.

Kyrkan underhölls dock inte utan revs under 1700- och 1800-talen; stenen användes bl a till att uppföra Lythbergska huset på S:t Hansplan Nr 1.



Ett café ligger inuti ruinerna. Det är skönt, grönt, skuggigt och ett utomordentligt ställe att ta en fika eller ett lättare mål mat.



1982 hittades i ruinen en vackert dekorerad gravsten i S:t Hans i Visby, daterad till omkring 1050, som enligt experten Sven B.F. Jansson i boken Runinskrifter i Sverige, 1984, meddelar:

"aei medan verald vakir
liggr marki hiar yfir manni thaeim
er aerfingi aeftir geardi"

Översatt till nutida svenska sägs det betyda något som:

evigt medan världen vakar
ligger här över mannen minnesmärket
som hans arvinge gjorde efter honom,

åtminstone är det vad som sägs av Thure Stenström i De hundra kyrkornas ö, 1990, varifrån detta kommer - runorna förefaller dock undertecknad lätt kunna tolkas annorlunda.

Anno 1050 fanns det förvisso ingen kyrka av sten, som dagens ruiner, utan det var nog en eldfängd stavkyrka i stället. Och kanske kan man knyta an till Gutasagan, nedtecknad i början av 1200-talet, ty där säger ju den rike Botair av Akebäck om sin andra kyrka som förmodligen stod på platsen: "wilin ir brenna þa sculin ir brenna mik meþ kirciu þissi", dvs vill ni bränna, då skall ni bränna mig med denna kyrka.

Det kanske är över Botair av Akebäck som gravstenen meddelar att den ligger där "aei medan verald vakir". Han hade nämligen byggt en kyrka förut, men denna vid Kulstäde i Vall brände arga hedningar ner, och kanske är det just detta som runristaren vill påminna eftervärlden om.

/text och foto Bernt Enderborg