Bro socken

En knapp mil nordost från Visby på väg 148 mot Fårösund kommer man till Bro, en ovanligt minnesrik och sägenomspunnen bygd. Här finns förutom en omväxlande natur, en rikhaltig flora av fornminnen, och här finns också en av de mest sevärda kyrkorna på den gotländska landsbygden.

Bro kyrka är känd som offerkyrka och som heliga korsets kyrka, det sistnämnda därför att det en gång för länge sedan funnits ett mäktigt krucifix placerat i triumfbågen. Kyrkan har under århundraden varit offerplats, speciellt sjöfarande som varit i nöd sägs ha offrat hit, vilket förekommit ändå in på nittonhundratalet.



Sockennamnet härstammar sannolikt från den bro som förr var betydligt mäktigare och som vägen passerar strax öster om kyrkan; se också Bro prästänge.



Bro stenkalm, ett storröse från bronsåldern, ett av de största på Gotland, är det mest kända fornminnet, beläget på höger sida av vägen från Visby, ett par km före kyrkan.



Nära kyrkan, i sydväst, finns en äng där en källa springer fram ur berghällen, vilken kallas Bro offerkälla, och som säges ha varit helbrägdagörande, ja det förekommer faktiskt ännu att mynt offras där.



Den korskrönta trappavelsportalen som finns strax väster om kyrkan antas ha varit inkörsport till den medeltida prästgård som en gång funnits här, men som nu sedan länge är försvunnen.



I Bro kyrka sitter ett antal bildstenar fastmurade, stenar från 400-talet och dem från vikingatiden, se bl a Båt med likadana ändar.

I övrigt finns i socknen tre fornborgar, två gravfält, skeppssättningar, domarring, några bildstenar samt ett antal husgrunder, det mesta daterat till järnåldern.
Där finns också ytterligare några bronsåldersrösen, dock av mindre format än Bro stenkalm. Som minnen från en gången tids verksamheter finns rester av flera kalkugnar och sojden i skogsmarkerna i socknens södra och västra del.

Det nutida näringslivet domineras av jordbruket, där det finns tio-femton jordbruksföretag, en större bärodling samt ett växthusföretag. Innevånarantalet uppgår till c:a 300, vilket hållit sig relativt konstant åtminstone de sista hundra åren, och som sannolikt hänger samman med närheten till Visby, där många har sin sysselsättning.

Foto Bernt Enderborg