Gotland är nog mer varierande än vad de flesta tror. Klippkusterna åt nordväst är rätt dramatiska, de långa sandstränderna sydostöver är faktiskt långa, skogen skog och ängarna är paradis rätt och slätt. Olika naturtyper.

Gotlands flora

Floran är särdeles rik. Varje naturtyp bjuder sin egen variant. Det är en sak att förälska sig i orkidéfälten och det är en helt annan sak att beundra växtligheten på hällmarkerna. Vi har plockat blommor och sånt till dig.

Gotlands fauna

Om man inte räknar småkryp (mack som vi säger) och fåglar så är inte faunan så där över sig. Några större djur än de nyligen inplanterade rådjuren finns inte. Någon björn, varg eller älg kommer du inte att stöta på under strövtåg i skog och mark.

Men "mack" finns det gott om. Röda, gröna, gula, randiga, svavelfärgade, bevingade, åttabenade, ringlande, krypande, skuttande, fräsande, morrande, irriterande, steklar, grodor, kaniner, rävar, fjärilar men, som sagt, de flesta är små, mycket små, mycket små. Många är igelkottar bland Gotlands djur.

Vinduppätna kuster, änglalika ängar, annorlunda geologi, stormskulpturer och endemiska växter.

Naturens makt är så enkel och självklar på Gotland att den blomstertid kommer härifrån, se Hångers källa.

Ta dig tid att gå ut i ängarna, sitt på klippkanterna och dingla med benen. Vandra en stump, besök ängar, raukar och insjöar.

Gotlands natur är vänlig, självsnygg, och det är världens bästa ö. Ta nu del av allt det här, alldeles som Jessika.

Svårt att beskriva Gotlands natur

När man bor mitt i alltsammans är det inte lätt att beskriva. Men en stund på Närkholm helar vem som helst, lite krypande i ängena kommer att göra dig botaniskt intresserad, och det räcker faktiskt att du sätter dig vid i stort sett vilken vägkant som helst och tar och kikar efter.

Så. Nu har jag sjungit en stund för dig.

- Gack åstad och sjung själv!

---

/text och foto Bernt Enderborg

Ps. Om du inte snappar med en gång varför jag säger att du kan sjunga själv så är det gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol på bilderna. Ds.



/text och foto Bernt Enderborg