Medeltidsveckan 2005 - några bilder

Medeltidsveckan är trots historiska invändningar ett härligt spektakel!


- Såg du, sa min sambo.
- Va? Jag. Nä. Vaddå?
- Björn Skifs.

Det är inte lätt i vimlet att få spej på någon viss figur, och Björn Skifs är väl som alla andra kända människor bara 1,20 eller så - det är inte så lätt, jag har aldrig lyckats få syn på karln. Men om jag har fattat rätt så skall han finnas i människomassan på bilden ovan. Det går i och för sig inte att se honom, men om du skickar detta kort som vykort (längst ner på sidan) så är han med någonstans, där bakom alla andra.

- Jo, det är säkert. Björn Skifs du.


Det finns gott om folk som vill sälja allehanda mojänger, allt från det värsta tingeltangel till utsökt hantverk. Svärd och spjut, hjälmar, knivar, hamburgare, mjukaste lammskinn, kanderade äpplen och man kan bli badad om man vill.

Det är dock svårt att få tag i något vettigt att dricka. Samhället vill ju att vi skall dricka Fanta, Coca-Cola eller någon annan sorts rävgift, huvudsaken är att de inte ens tänkte på alkohol då de rörde ihop sockerarterna.

Jag var på vinfestival i en liten stad i Tyskland för något år sen. Jättetrevligt, gott, lugnt och skönt. Vad gäller alkohol är nog Sverige det värsta skitland som finns.

Dessbättre är Visby en av Sveriges krogtätaste städer sommartid varför den som önskar sig en svalkande människodryck inte kommer att ha något problem att finna en sådan.


Medeltidsveckan har förvisats, tycker somliga, till Paviljongsplan och Gotlandsänget. Det måste vara minst 100 meter från Strandgatan där samma somliga tycker att den borde ligga.

Nåja. I Botaniska Trädgården satt dessa prinsessor och vilade sig.


Det finns folk som gör saker överallt. Smeder, hantverkare, riddare och så spektakel förstås. Det kan vara riktigt roligt ibland, allra helst om man är anhängare av den i Sverige så populära lyteskomiken.


Mitt bland turister, ungar och medeltidsutstyrda människor vandrade denne gråa broder med bekymrade ögon. Kanske är det Occam själv som funderar på att raka sig...


På Stora Torget satt denna prinsessa och stirrade stint på sin mobil. Hade prinsen messat?

Och så är det väl nuförtin. Det lär inte komma någon prins på en vit häst. Vardagens grå töcken och stress ligger tungt på axlarna också när man sätter sig en sekund. I världens bästa samhälle mår vi så illa att vi knappt står ut.

- Jodå, grynet! Gör det visst det. Vi skickar en:


Välkommen till Gotland och Medeltidsveckan!

/text och foto Bernt Enderborg