Ekeskogs fornborg

Borgen består av nästan ett hektar omgärdat av en fyra meter bred och en halv meter hög jordvall, som troligen krönts av träpallisader, utanför vilken en vallgrav löper. I norr och söder, vid de stora vägarna in till borgen, finns rester av ytterligare vallgravar. Inne på borgområdet finns ruiner efter några slag konstruktioner, men vad de kan ha varit till är det ingen som vet.



Här har vi vad informationsskylten kallar för en hålväg, dvs en tre meter bred nednött väg - a gatu. Hur länge den vägen har gått där är det ingen som vet, kanske den fanns där till och med före järnåldern, dvs några hundra år före Kristus. Ett annat namn på vägen är, säger därstående informationsskylt, Aurs gate, dvs grusvägen, men det är det knappt att man kan tro. Fast vägen är förstås lång, den tar sin ände i Hangre i Gothem, sägs det, och dit lär det väl vara ett par mil eller så. U pa tal um dei, hulgatu jär int a vackat ård naj.



Här har vi lite av de stenkonstruktioner som finns inuti borgområdet. Hela borgen känns, trots att den är övergiven, som en bekant liten gallisk by som vållar själve Ceasar bekymmer. Men det är ingen som vet säkert varför den skapades och till vad den har använts under århundradenas gång. Försvar, flykt, handel, tull eller kanske något med kult. Ingen vet.

Bygdens folk, säger skylten, kallar vägen norrut för Stabbgate. Och det är min själ ett spännande namn. Gutasagan som nedtecknades i början av 1200-talet säger nämligen om forntida religion att "Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ", dvs man trodde på hult och högar, wi och stavgårdar, och på en hednisk gud.

Riktigt vad en stavgård var för något är ingen överens om. Den som förefaller ha tänkt mest på "problemet" säger att det är fråga om vad vi kallar kämpgravar, dvs stora husgrunder från den börjande nordiska järnåldern i århundradena kring Kristi födelse. Dessa husgrunder har rejäla grundmurar någon meter upp men sen verkar man ha använt mindre trädstammar från vardera sida som möttes mitt över huset, se Lojstahallen. Det var helt enkelt trädstammarna, stolparna, som kallades för stavar, dvs en stavgard är ett hus byggt på ett visst sätt. Men mera spekulativa naturer funderar på någon sorts stavar vid vars rot förfäderna offrade saker eller möjligen en sort inhägnad av helig mark eller något annat sånt.

Ibland har historien förändrat ordet stavgard till stabbgard, se t ex kämpgravarna vid Stabbgard i Stånga. Vägen ovan vid namn Stabbgatu kan alltså ha varit en inhägnad väg långa stycken, eller så har fornborgen kallats någonting med stabb, eller så har resterna av konstruktionerna inuti borgen varit husgrunder, stavgårdar.

Det är ett skönt område att promenera med avlägsna tankar varför en avstickare är väl värd tid.

/text och foto Bernt Enderborg