Hall utflyktsguide


A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Hall

Alla vägbeskrivning till alla utflyktsmål utgår från kyrkan.

Från hamnen / flygplatsen

Företag

Företag i Hall

Sockenlänkar

Gotlands största portal
Exkursion Hall
Fornfynd Hall
Kyrkans kontaktuppgifter

Aktiviteter

Aktiviteter karta
Aktiviteter databas
Dagens evenemang

Bra att veta

Apotek
Bankomat
Bibliotek
Gymnastikhallar
Köpcentra
Lasarett
Polis
Rastplatser
Samhälle
Skola
Systembolag
Vårdcentraler

Nyheter

Radio Gotland
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Expressen
Svenska Dagbladet


Fler guider

Alla andra socknar
Företagsguider
Gamla systemet


Inledning

Här och var utpekas undertecknad som lokalpatriot eftersom det tycks att jag hävdar fel saker. Det sägs t ex på skalman.nu av någon som bara heter Örjan i en replik att:

"Jo, när du beskrev gutarnas skattskyldighet som ett handelsavtal misstänkte jag att du hade varit inne på den hemsidan. Den har en väldigt lokalpatriotisk ton och bitvis, som till exempel 'handelsavtalet', blir det historierevisionism."

Scen från en bildsten på Gotland

Det är tråkigt att läsa sånt, ungefär som att läsa den smörja om Gotlands historia som står på Wikipedia, som t ex i andra stycket om Gutasagan:

"Gutasagans viktigaste delar handlar om öns rättsliga ställning i förhållande till Sverige, även om den innehåller flera sagolika avsnitt med episka inslag", och vidare: "Syftet med Gutasagan har alltså inte främst varit att nedteckna en fullständig hävd, utan snarare ett försök att förklara bakgrunden till gutarnas överenskommelser med den svenska kungen och den svenska biskopen."

På Wikipedia är det alltså någon som tror sig veta såväl syftet med Gutasagan som sagans viktigaste delar. Det är häpnadsväckande.

Lokalpatrioten

Guteinfo handlar om Gotland, vi pekar ut några tusen platser värda att besöka, men eftersom det blir ointressant med tiden att bara "journalistiskt" återge platsers beskaffenhet, har vi försökt ge en rikare bild av allting genom att också skriva om lite om Gotlands historia.

Och självklart kommer somt att betraktas som lokalpatriotiskt då jag inte refererar särskilt mycket om annan historia. Jag är föga intresserad av var Sveriges vagga låg, var Birka fanns, vilka stormän på fastlandet man kan berätta om, vem som ägde Gotland, vem som hade makten i Sverige osv. Givetvis berörs dessa ämnen i förbigående, men de är aldrig huvudsaken med en artikel/sida på Guteinfo.

Scen från en bildsten på Gotland

Grunden för historieintresset

Som gotlänning är man van med fornlämningar precis överallt. Det finns gravfält, kämpgravar, stenhögar vart man än går, och man kan inte undgå att se ringmuren om man åker till Visby. En gute är så van med dessa fornlämningar att man tror att det ser likadant ut på andra håll i Sverige. Man förutsätter att det finns lika många vackra kyrkor överallt, fyllda med konst, man antar att varje svensk sprungit ut i skogen och praktiskt taget snubblat över skeppssättningar, att alla kan gå ut i ett änge eller en skog och gå några hundra meter på vägar från hedenhös och se på fornlämningar. Men så är det nog inte.

Eftersom jag har bott i Uppland i fem år, gått på Hågahögen och Uppsala högar många gånger, farit runt i landskapet och letat efter sevärdheter så vet jag att Gotland är väldigt speciellt. Jag har också lite grann varit runt i Småland tillsammans med en smålänning och kikat på vad som finns där. Och utifrån dessa upplevelser och det jag läst vågar jag påstå att Gotland är väldigt speciellt.

Historieläsning

Jag är inte skolad historiker, men i alla fall högt utbildad varför jag åtminstone tror mig om att kunna läsa ganska hyfsat. Min mesta skolning fick jag nog av Torgny Håstad, professor i Uppsala på min studietid men numera justitieråd, och det han sysslade mest med var nog att lära oss läsa och tänka kritiskt, men därmed också uppöva förmåga i att kunna analysera texter och påståenden samt att av detta dra ut konsekvenserna.

Det första man märker som gute när man börjar läsa om Sveriges historia är att så många exempel kommer från Gotland. I början tycker man att det är kul, men när man har läst tillräckligt många böcker blir man trött på det hela, ty det vanliga är att man berättar någon annans historia men exemplen kommer från Gotland (jag antar att också fastlänningarär väldigt trötta på att Gotland nämns överallt).

Och det andra man slås av i litteraturen är att allting sägs ha kommit till Gotland utifrån. Det finns tusentals förklaringar av att något finns på Gotland därför att det på något sätt har kommit hit på de vägar som författaren listigt har tänkt ut. Det är till ytterlighet få saker som så att säga påstås komma från Gotland i litteraturen; oftast skrivs att något har importerats varefter gutarna har omarbetat det hela, införlivat det i sin egen kultur och i några fall exporterat det vidare uti världen.

- Vad beror det på? Och varför används Gotland som exempel hela tiden?

När man börjar läsa lite om Gotlands historia så stöter man strax på böcker med ett mera gotländskt perspektiv (det brukar ta ungefär två sekunder tills författaren av dessa utpekas som lokalpatriot, vilket man tydligen menar vara ett argument). När man läst de populära böckerna - den första boken om Gotlands historia skrevs på 1500-talet - så upptäcker man ett par saker:

1) det finns förvånande saker på Gotland
2) det finns ohyggliga mängder litteratur om Gotland.

Det är väldigt många som besöker Gotland och blir fascinerade. Och därför finns det mest skrivet om Gotland av fastlänningar, ty som ovan nämndes är vi gutar så vana med att det finns gott om fornlämningar varför man ofta tror att det ser ut så överallt.

Häpnadsväckande


Scen från en bildsten på Gotland

Det första man höjer ögonbrynen för är att omkring 80% av det vikingatida silvret i hela Sverige är upphittat på Gotland; senare lär man sig att det är ungefär samma procenttal vad gäller de romerska silverslantarna, denarer om jag minns rätt, från århundradena efter Kristi födelse.

Tore Gannholm, som brukar utpekas som lokalpatriot av dem som tycker att detta är ett argument, har upprättat en liten lista i sin bok "Gotland - Östersjöns pärla" (han kommer snart med en ny bok med ytterligare nio års forskning), där han också säger att vad gäller tyska mynt rör det sig omkring 70%, engelska mynt omkring 60% och svenska mynt omkring 55%.

- Helt otroligt! Hur i hela världen har alla dessa mynt kommit till Gotland?

Utifrån dessa förvånande fakta (man har fått lära sig helt andra saker i skolan) studerar man vidare, och det jag oftast tänker är, konkret uttryckt, hur i jämmerdalen har alla grejer kommit till Gotland? Hur har det gått till?

Strax upptäcker man att Gotland i stort sett tillhör det rikaste landskapet i Sverige vad gäller fornlämningar i alla tidsåldrar historien igenom, åtminstone fram till 1300-talet då gutarna fick dansk mössa. Och det finns mycket annat också, som svärdslipningsstenar, fornborgar, järn, Gutasagan, runor, bildstenar, kolonier - och mycket är först, störst och värst på Gotland. Och det man tänker rent konkret när man läser om detta är: vem i hela friden är det som har åstadkommit allt detta?

Det är alltså oftast så att när jag skriver mina artiklar/sidor på Guteinfo så utgår jag från något häpnadsväckande faktum, och jag är lindrigt sagt förundrad själv över allt som finns på. Men det är sant att jag skriver om Gotlands historia. Jag skriver inte om de väldiga svearna eller götarna, jag skriver inte om svenska kungar eller stormän och jag skriver inte om Sverige som sådant.

Handelsavtalet

Eftersom Örjan särskilt nämner det jag kallar handelsavtal (i stället för skyddsavtal) och trots att jag redan förut skrivit om detta så skall jag här upprepa några funderingar.

Det som jag kallar handelsavtal kommer från 1200-talet och Gutasagan och lyder i översättning från bokserien Sveriges landskapslagar:

"Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när det behövdes och påkallades. Sändebud skall kungen och även jarlen sända till gutnaltinget, för att där mottaga skatten. Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma gäller för alla dem, som söka sig hit till Gotland."

Gutnaltinget var Gotlands allting, där ett antal landsdomare presiderade som hade såväl den lagstiftande, dömande som den politiska makten. Om vi överför det till dagens Sverige så var alltså Gutnaltinget riksdag, regering och Högsta domstolen.

Bakgrunden i Gutasagan är att det har varit krig och bråk mellan svearna och gutarna. Gutarna ville ha fred varför de skickar Awair Strabain till Upsala konung för att sluta fred. Det lyckas han med och gutarna åtar sig att årligen betala 60 mark silver i skatt för någonting, därefter följer det stycke som citeras alldeles ovan.

En liten utvikning om en sägen om Strabain som står på Wikipedia är på sin plats här. Där refereras hur Strabain inte ens blev bjuden på middag när han kom utan fick snällt stå bredvid och titta på medan de andra åt. Konungen frågar dock honom: "Vad nytt från gutaön?" Strabain säger: "Inte mycket. Men nyligen födde ett sto tre föl" varför kungen undrade vad det överblivna fölet gjorde när de andra diade på vilket Strabain svarade "Han gör väl som jag, och står och tittar på". Kungen fattade vinken och Strabain fick dela måltiden. Och därmed tar sägnen slut på Wikipedia, men på riktigt fortsätter den. Det är Petrejus som på 1500-talet berättade denna historia och han har lite mer att säga om vad som hände, nämligen:

När Strabain kom till tals med kungen så talade han om vilka gåvor han hade med sig, som han ber kungen ta emot.

"Men då sa kungen, icke utan vrede: De må hänföras till egendomliga ting att Gotherna medför skänker och ändå kommer som hjälpsökande till Suecias kung."

- "Fjärran vare det vårt folk att såsom hjälpsökande sträcka fram handen. Det visar min dräkt, som inte är en sorgdräkt eller tiggardräkt. Det är en krigardräkt, som genom sin glans tydligt visar detta. Tappra och storsinta män kan intet våld avskräcka att fullgöra sina uppdrag även om folkrätten överallt i världen förklarade sändebud skyddade till sin person. Därför, om kungen mottar den fred, som vi erbjuder, och inte försmår vår vängåva, gläder det oss men om han mer fröjdas åt vapen förklarar vi öppet krig."

- Hoppsan! Man förstår varför inte hela sägnen står på Wikipedia. Petrejus, som det hela kommer ifrån, säger att kungen kallar Gotlands folk för goterna och låter Strabain förklara att om kungen mottar freden han erbjuder så gläds gutarna åt detta men i annat fall förklarar han krig.

Petrejus som var slottspräst på Visborg under dansk överhet när han intresserade sig för Gotlands historia säger själv att han hittade material och skrev boken där, men Sten Körner som översatt boken från latin menar på grunder som jag inte förstår att Petrejus såväl hittade litteratur som skrev boken på något obekant ställe i Skåne.

Denna utvikning om Strabains fredsavtal visar åtminstone att en dansk präst på 1500-talet inte ansåg att gutarna hade behov av något skydd från Sverige. Det behöver förstås inte betyda någonting, men från min synvinkel är det symptomatiskt att inte hela sägnen återberättas på Wikipedia, där förresten stora delar av Gotlands historia kommer från Nordisk familjebok från början av 1900-talet. I förbigående kan jag också nämna att den enda uppgift om folkmängd i såväl dåtidens Svea rike som på Gotland som jag har sett, säger att folkmängden ungefär var lika stor (jag tror att det står någonstans på tacitus.nu) i de båda landskapen. Har du någon annan uppgift så meddela gärna mig denna, ty om de båda folken, eller stammarna, var lika stora kanske till och med svearna drog sig för att vara för "framåt". Och man borde väl i sådant fall utan vidare kunna anta att svearna inte hade något att säga till om på Gotland, och det var väl därför kungen hade att skicka ett Slutet brev ifall han ville nåt.

Scen från en bildsten på Gotland

I det stycke av Gutasagan som vanligen kallas skyddsavtal men som jag kallar handelsavtal sägs i första meningen:

"Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när det behövdes och påkallades."

Vi skall dock först av allt säga att alla uppgifter vi diskuterar är gutniska utsagor, dvs att gutarna frivilligt gick under sveakungen är ett gutnisk påstående (något annat finns inte, förutom i Upplandslagen från slutet av 1200-talet men som aldrig någonsin har varit gällande lag på Gotland, där står att kungen också var kung över gutarna), att det träffats någon form av avtal är ett gutnisk påstående och att gutarna har betalat skatt till svea konung är ett gutniskt påstående. Svearna har inte en enda källa om detta, ingenting från den här tiden.

- Jo förresten, kom jag på, se runstenen från Torsätra, men på den står dessvärre inget om varken skydds- eller handelsavtal. Och vad den egentligen handlar om kan väl ingen säga säkert, den behöver inte alls röra gutarnas skatt.

Den första meningen säger att kungen skulle ge gutarna skydd och hjälp - det står inte Gotland. Varför står det så?

- Jo, en av slutsatserna i Gutasagan efter krigen, freden och avtalet är att:

"Så gick gutarna av egen fri vilja under svearnas kung, så att de kunde fritt och utan risk fara till alla platser i Svea rike utan tull och andra avgifter."

Återigen står det gutarna i stället för Gotland. Betyder ordet "gutarna" samma sak på båda ställen, dvs Gotland? Antag att Sverige gick med i en försvarsallians, skulle man skriva att alliansens åtog sig att försvara svenskarna eller Sverige?

Läser man texten, vilket är den enda källa vi har, så står det alltså i klartext att gutarna slöt fredsavtalet, betalade skatt och gick under sveakungen för att de "fritt och oantastade" skulle kunna bedriva handel var de ville i Svea rike. Det man frågar sig är varför sveakungen skulle åta sig att skydda Gotland när enligt texten inte ens gutarna var intresserade av detta. Och ännu värre, det står i samma stycke där gutarna går under kungen att också svearna hade rätt att: "fara till Gutland utan kornband och andra förbud", dvs bedriva handel. Varför nämns det när Gotland hade gått under Svea konung?

Avtalet igen:

"Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när det behövdes och påkallades. Sändebud skall kungen och även jarlen sända till gutnaltinget, för att där mottaga skatten. Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma gäller för alla dem, som söka sig hit till Gotland."

Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna när det behövdes och gutarna påkallade detta. Det var alltså inte så enligt avtalet att sveakungen behövde ha några styrkor på Gotland, borgar och sånt, utan gutarna skulle meddela om de behövde hjälp och skydd. Och det där stämmer också med var arkeologerna säger ty de har inte hittat något som kan styrka några kungliga försvarsanläggningar eller truppstyrkor på Gotland förrän på 1300-talet. Slutsatsen, om man tror på skyddsavtal, är alltså att om gutarna blev anfallna av t ex esterna så skulle gutarna segla över till Svea konung, påkalla hjälp och skydd, och först därefter skulle Svea konung komma till undsättning. Låt säga att detta kunde genomföras på rekordtid, t ex tre dagar. Varför skulle gutarna vilja betala för ett så värdelöst skydd av Gotland? Esterna hade ju redan åkt hem när svearna kom.

- Den enkla slutsatsen är förstås att gutarna blev tvingade till underkastelse. Men eftersom det överhuvudtaget inte finns nånting alls som kan styrka något sådant är det väl ett rimligt antagande att det är fel tills motsatsen har bevisats, eller hur? Men det vore till och med trevligt om du utan Gutasagan kan anföra någonting överhuvudtaget i denna fråga.

Det är bl a ovanstående som gör att jag ifrågasätter om ordet "gutarna" verkligen betyder samma sak på båda ställen som nämnts ovan. Att gutarna frivilligt gick under Svea konung måste väl rimligen tolkas så att gutarna gick under Svea konung, fast man rimligen måste kunna ifrågasätta det valda ordet - betyder verkligen att kungen skulle ge "gutarna" skydd och hjälp detsamma som att kungen skulle ge Gotland hjälp och skydd? (du kommer att förstå varför jag frågar detta längre ner på sidan).

Man kan ju tänka sig att alla länder kring Östersjön visste att gutarna hade gått under Svea konung varför de, när de betänkte svearnas väldiga arméer, helt enkelt inte vågade ge sig på Gotland. Det behövdes alltså inte borgar eller styrkor på Gotland - som längre fram i historien när såväl danskar, tyskar och svenskar hade folk stationerat på Gotland - för att finnar, ryssar, ester, kurer, letter, litauer, tyskar, polacker, danskar och vad nu alla folkslag hette igen inte skulle våga anfalla emedan Gotland var skyddat av Svea konung. Men detta måste väl också någon som inte är lokalpatriot anse vara mindre rimligt.

Nu kan man säga, som ofta görs, att Gutasagan har en tendens att framhäva Gotlands självständighet och att därför på något sätt så är allt i Gutasagan bara påhitt och att gutarna behövde skydd och hjälp av Svea konung. Och det är lätt att säga, men det skulle vara roligt att veta på vilka grunder, vilka källor, fakta osv. som detta sägs och antas. Tendenser och lokalpatriotism är såvitt jag vet inte några källor.

Scen från en bildsten på Gotland

- Men, håll i dig, det skall bli värre.

Ett stycke i avtalet säger:

"Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma gäller för alla dem, som söka sig hit till Gotland."

Det är en förvanskning (översättningen kommer från Sveriges landskapslagar, bandet om Skåne och Gotland), ty Gutasagan säger: "Oc so þair sum þan wegin aigu hinget sykia" - hingat betyder inte Gotland utan snarare "hitåt", dvs gutarna lyste frid över dem som sökte sig hitåt (för att förstå skillnaden läs om kolonierna).

Örjan, som skrev att jag har en tendens till lokalpatriotism, skriver efter att ha citerat bl a ovanstående stycken från Gutasagan att:

"Inte nog med att Sveakungen var skyldig att ge skydd och hjälp åt gutarna, senare i gutasagan nämns det att gutarna var skyldiga att bidra med skepp till sveakungens ledungsflotta som han hade rätt att kalla när han önskade det.

Hmm... gutar och svear fick handla fritt i varandras länder och var skyldiga att betala skatt till sveakungen samt göra militärtjänst i hans flotta. I gengäld var kungen skyldig att beskydda och hjälpa båda folken. Hur kan man påstå att gutasagans skildring beskriver Gotland som en självständig stat?"

Örjan påstår lite tidigare i detta inlägg, se Skalman, att:

"Gutasagan som skrevs ned på 1200-talet har en mycket Gotlands-patriotisk tendens och framställer underkastelsen till sveakungen som ett frivillig beslut som bara gav dem fördelar. Men att beskriva ens gutasagans skildring av händelseförloppet som enbart ett handelsavtal framstår som ett exempel på lokalpatriotisk historierevisionism:" (här citeras några stycken ur Gutasagan, bl a ovanstående).

- Visst kan man undra hur det är Gotlands-patriotisk när Gutasagan säger att gutarna gick under Svea konung och betalade skatt till såväl honom som jarlen, att Gotland anslöt sig till biskopen i Linköping och att gutarna påtog sig att vara med i kungens ledungsflotta. Exakt vad är Gotlands-patriotiskt i detta?

Örjan säger att Gutasagan "framställer underkastelsen till sveakungen som ett frivillig beslut som bara gav dem fördelar".

- Vilken underkastelse? Visst kan man undra varför Örjan använder ordet underkastelse? Är det bevisat? Var har han fått det ifrån? Och vidare, är det en fördel att gå under Svea konung och bli beskattad? Är det fördelaktigt?

Scen från en bildsten på Gotland

Det skall bli ännu värre

- Håller du med om att enligt "skyddsavtalet", om vi antar ett sådant, så förefaller kungens skydd av Gotland värdelöst? Och det är enligt mig svårt att inte tycka det - såvitt det skydd kungen lovar avser Gotland i sig. Men avser det gutar som är på handelsfärd i trakterna av Uppsala konungs hav så bör det vara värdefullt att man kan säga att man står under kungens skydd om man blir angripen. Och det kan väl vara värt en liten slant, och det är precis vad den sammanlagda gotländska skatten till kungen och jarlen är, 60 mark silver.

Det antas här och var att med en mark menas en viktenhet 200 gram, se 60 mark silver, gutarnas skatt, men det bör rimligen vara felaktigt, ty att gutarna skulle betala omkring 12 kilo silver årligen för ett värdelöst skydd av Gotland förefaller föga rimligt. Och ifall du tänker på det, den som nedtecknade Gutasagan på 1200-talet skulle ha haft rejält roligt åt att Östersjön skulle vara Uppsala konungs hav och att kungen och jarlen skulle ha delat på 12 kilo silver.

Och värst av allt. Avtalet mellan svear och gutar omförhandlas i slutet av 1200-talet då gutarna går med i sveakungens ledungsflotta, vilket enligt Gutasagan berodde på att gutarna hade tagit sig en "fast biskop". Det som är värt att framhålla i sammanhanget är emellertid att gutarna hade avtalat bort skyldigheten att följa med på korståg - den enda skyldigheten - om de befarade att Gotland skulle anfallas.

- Är inte det konstigt om Gotland var ett skyddsland?

Örjan menar att när jag påstår att det inte finns något stöd för ett skyddsavtal av Gotland i Gutasagan att jag gör mig skyldig till lokalpatriotisk historierevisionism, dvs jag ändrar på historien för att framställa Gotland i bättre dager än vad fallet egentligen var. Jag vill hävda - du får själv bedöma argumenten ovan - att Örjan ägnar sig åt önsketänkande och någon slags landspatriotism samt att den egentliga historierevisionismen består i att det framtolkats ett skyddsavtal av Gotland ur Gutasagan. Det enda skydd det står något om är att gutarna skulle stå under sveakungen beskydd då de var på handelsstråt åt Mälaren till.

/text och foto Bernt Enderborg

Utflykt

Badplatser
Fiskelägen
Fornborgar
Gravfält
Hamnar
Insjöar
Kyrkor
Kämpgravar
Medeltida hus
Museer
Naturres.
Platser
Raukfält
Stenrösen
Skeppssättn.
Ängar
Öar

Ställen

Hall
Fårö
Visby

Annat

Artiklar
Artister
Bildstenar
Fauna
Flora
Geologi
Historia
Maträtter
Mytologi
Målningar
Runor
Sagor
Skulptur
Slipskåror
Årtalshistoria


Sök med ett ord

Visby placera märke

Väg högerklick
Sök gata i Visby


Gotlandsguiden

Behöver du en guide till bussen eller gruppen?

- Kontakta Annika Lindh.

Gotland på mobilen

Nu kan du nå alla utflyktsmål också på en sida som anpassats till mobilsurf, se

www.guteinfo.com/mobil/

Vi utvecklar och förbättrar denna sida oavbrutet.
131 018 343 sen 9/2-2010 | Copyright © 2024 Buffert 4, tel 0498-27 88 50