Kulturlandskapet bronsåldern

På ljusa och vackra kvällar medan hundratals fotografer snart är upptagna med att dokumentera solnedgången vid Strandpromenaden promenerar jag ofta på något intressant ställe i skogen. Den 4 juni 2018 gick jag vid kanten av Lindhammarsmyr, nerför Disrojr, och kikade på fornlämningar, orkidéer, fjärilar och sånt. Det ligger en radda rösen och stensättningar där, fornåkrar (svåra att se) en bit in i skogen och det är roligt att fundera över vad bronsåldersfolket har haft för sig.


Fornåkrar

Arkeolog Dan Carlsson som undersökt kulturlandskapet säger i Gotländskt Arkiv 1982, Kulturlandskapets territoriella framväxt:

”De senaste årens undersökningar av odlingsformer och bosättningsmönster på Gotland har visat att vi har ett "permanent" och välutvecklat jordbruk på ön under slutet av bronsåldern (Lindquist 1974, Windelhed-Måhl 1975, Carlsson 1979).”

Man borde därför kunna anta att rösena och fornåkrarna alldeles intill är från bronsåldern (1600 – 500 f.Kr.), vilket innebär att folk har knallat kring i trakten över 3.000 år. Vid de äldsta av dessa tidevarv var judarna fångar i Egypten, Hammurabi var kung i Babylon, Ramses II regerade i Egypten och Moses ordnade omsider saker. Lite senare blev David kung av Israel, Romarriket tog sin början och snart skulle Buddha, Konfucius och Platon se dagens ljus utanför grottan.


Röjningsröse

Det finns rätt gott om fornåkrar och röjningsrösen i trakterna kring Disrojr. Men det är inte så där lätt att se och det är mycket gående i skogsmark innan man hittar. Vill du se fornåkrar rekommenderar vi Hulte Kruppar i Hemse i stället.


Gränsmarkering, bronsåldersröse

Carlsson säger (samma källa): "...att den territoriella uppdelningen av Gotland i ett antal klart avgränsade bygder huvudsakligen torde ha skett under loppet av bronsåldern".

Ett sätt att visa att ett område tillhör någon är att markera detta med gravar, rösen och annat. Och det är precis vad du ser på bilderna - det största röset är 18 meter i diameter. Det ligger tre rätt stora rösen på platsen och fem stensättningar alldeles vid gränsen mellan Vänge och Buttle socknar.

Och Carlsson säger: "Med tanke på hypotesen att 1) fasta bygder som regel etableras under loppet av bronsålder, 2) att dessa bygder i mycket hög grad överensstämmer med sockenterritoriet och 3) att vid bygdernas etablering gravar anlagts i anslutning till bygdegränserna, borde åldern på dessa gravar ligga inom tidsrummet senneolitikum-äldsta järnålder."

Och det stämmer vad gäller området vid Disrojr. Men kanhända finns en ännu precisare sockenindelning sen tider.


Gränsmarkering

Vid promenaden vid de stora rösena, som förresten ligger längs en gammal väg mellan socknarna Buttle och Vänge, satte jag mig en stund på en sten i ett skogstycke som kallas Vängsbruten. Ett rådjur blev varse mig först på 25 meters håll och sprang sedan omkring bland fornåkrarna 150 meter åt norr och skällde på mig.

Den lilla, ensamma stenen står just på den nutida gränsen mellan Vänge och Buttle, som ligger på andra sidan stenen. Det går förstås inte att veta att bronsåldersfolket, eller vem som nu gjort det, har ställt stenen just där i detta syfte men att Disrojr är en gränsmarkering mellan Vänge och Buttle sen bronsåldern, så är det.

/text och foto Bernt Enderborg