Thielward landsteg på Tjäldersholm

Namnet Tjelvar är inskrivet i Gotlands historia, ty så hette enligt Gutasagan den man som först upptäckte Gotland. Och namnet Thielward är ju likt Tjelvar, som finns i en berättelse Linné återger från sin Gotländska resa 1741 då har var på östra kusten:

"Tjällvars holme och Tjällvars vik låg jämte vår väg; denna holme var en stor, något upphöjd, fästad vid landet, dock kunde man se att han fordom varit en ö. Denna Tjällvars holme skall hava sitt namn av en Thielward, som före Christi födelse här landstigit och Gotland sig bemäktigat, om eljest de minnesgoda Historici tala sant."

Bilden ovan visar en liten sandvik på Tjäldersholm, strax innan holmen viker inåt vid Austaudd och blir den badvänliga Vitviken i stället där turister i tusentals lögar sig sommartid, se Åminne, och kanske var det där Thielward drog upp båten.


Ett konstverk på Tjäldersholm grådagen den 25/11-2012. Var börjar himlen?

Namnet Thielward som är likt namnet Tjelvar som är likt namnet Tjalve, som Snorre Sturlasson på 1200-talet enligt Wikipedia använder två gånger, och som fantasirikt föreslagits betyda "tjänande alv". Denna namnlikhet får en och annan anta att det nog är alldeles samma namn, se kommentarerna längst ner på sidan om Tjelvars grav.



Utöver namnlikheten finns ingen som helst anledning anta att Tjelvar, Tjalve och Thielward är samma figur. Man kan gott undra varför inte forskningen har gjort något nummer av den Thielward som Linné fick höra talas om, kanhända antas automatiskt att det är Tjelvar från Gutasagan som avses; en Arvid Ohlsson gör det i Stenströms Arkivspegel. Men så måste det förstås inte vara.



Tjäldersholm är i vart fall ett skönt område, inte särskilt stort att promenera men själva kuststräckan är lite annorlunda: små klippor, lite stenstrand och lite sandstrand på några hundra meter; det är inget badställe. Mestadels är dock den före detta holmen skogsbevuxen, och på några ställen är det bara tio meter från stranden till storskogen, vilket bilden ovan med härliga granar och mossbelupen mark är avsedd att illustrera.



Om man en bit ute på udden kikar norrut, tvärsöver Tjälderviken, så ser man Cementas fabrik ständigt rökande sticka upp över skogen. Du ser också sånt som Langgriv och Ajstudden men det kan kanske för tillfället göra alldeles detsamma.



Och för den som kikar neråt finns som alltid hälsningar från tiderna långt före dinosaurierna, fossiler med några hundra miljoner år på nacken.



Varför det ligger en överraskande bra hamn fick jag förklarat för mig av en trevlig dam strax uppe vid vägen då jag stannade och frågade om jag var på rätt; nerfarten är inte särskilt stor (det är Cementa tvärs över viken). Hon stod under ett välvuxet valnötsträd och krattade löv medan grannens två björnar, eller vad det nu var, genom rätt beskedligt skällande förklarade att det var besök hos grannen.



Hamnen hänger ihop med den ruin av en kalkugn som ligger som en backe alldeles bakom hamnen. Det sägs av ovannämnde Arvid Ohlsson vara tingsdomaren Hans Gane en bit upp i socknen, tvärs genom skogen vid Tjelvars grav, och markägaren Oluf Tjälder som på 1680-talet byggde ugnen och exporterade kalk.



Här ser du norra sidan av Tjäldersholm som sticker in mot Tjälderviks södra hörna. Det är inget stort område men kanske värt en avstickare för entusiaster. Vem Thielward var, om han överhuvudtaget funnits vet vi inte. Men det är i sig inte så där väldigt ovanligt att folk dyker upp på Gotland. En tysk med familj och en ko kom t ex vandrande över isen på 1800-talet och slutade sina dagar som klockare i Hamra kyrka.

Tjälderholm och Thielward själv är spännande. Tänk om man kunde få reda på vad Linnés sagesman egentligen talade om.

/text och foto Bernt Enderborg